Herr ålderspresident! Jag läste för några år sedan en artikel i UNT om den pensionerade socionomen Kennet Everland. Han arbetade under sitt yrkesliv 42 år som handläggare på socialjouren i Uppsala. Han har torkat blod från golvet för att anhöriga ska slippa se det, tvångsomhändertagit missbrukare som varit en fara för sig själva och tagit hand om små barn som just mist sina föräldrar.

När Estoniafärjan sjönk hade Kennet Everland beredskap i hemmet. Då ringde polisen klockan halv sex på morgonen och bad honom att åka ut och ta hand om en elvaårig flicka vars ensamstående mamma hade drunknat.

En gång hade ett föräldrapar hämtat sitt äldsta barn på Arlanda mitt i natten och krockat på vägen hem. Alla tre dog. Därhemma låg två yngre syskon och sov. Tillsammans med polis tog han barnen till sjukhuset. Han gick där i kulverten med ett föräldralöst spädbarn i famnen. Det glömmer han aldrig.

Vilken trygghet att Kennet varit beredd på nätterna att börja reda i de mest hopplösa situationer. Någon måste göra det, och någon har ofta varit Kennet.

När vi ropar på att samhället ska agera, då är det ofta socialtjänsten som ska göra jobbet. Socialtjänsten är helt beroende av att det finns skickliga socionomer som Kennet, som med utbildning och erfarenhet fattar kloka beslut. Men de ska också med varmt hjärta ge ett mänskligt stöd i omänskliga situationer.

Jag känner ett särskilt ansvar i en debatt som denna då vi diskuterar socialtjänstens arbete. Ger vi sådana som Kennet rätt verktyg? Och framför allt: Ger vi dem som socialtjänsten kommer i kontakt med bästa möjliga förutsättningar i livet?

Herr ålderspresident! Lagstiftning är frusen politik. Socialtjänstlagen är resultatet av en svunnens tids politiska diskussioner. Visst har det gjorts justeringar sedan regeringen 1979 lade fram socialtjänstlagen för riksdagen, men stommen är densamma. Men Sverige är inte detsamma nu som då, på ont och gott. Vi måste ha en helt ny socialtjänstlag för vår tid.

Det får vara slut på duttandet. En helt ny verktygslåda måste till. Vi måste få fler möjligheter att ge stöd tidigt, inte minst för våra barn och ungdomar och för möjligheten att förebygga grov kriminalitet.

Jag längtar till att vi har konkreta förslag att diskutera här i riksdagen. Jag önskar vår socialtjänstminister lycka till i detta arbete. Men med det sagt börjar jag bli otålig.

Det finns ett utrett förslag som legat sedan 2020. Enligt rikspolischefen har vi 30 000 individer kopplade till skjutvapenvåldet. Tre unga tar steget in i gängen varje dag. Det är bråttom. Varför händer inte mer?

Herr ålderspresident! Samtidigt som vi står här i kammaren och diskuterar sitter ett stenkast bort hemlösa människor på bänkarna utanför McDonalds på Centralen. Vi är även deras parlament. Deras liv måste också räknas när vi bygger vidare på Sverige. Vi måste göra mer för att alla ska ha någonstans att bo.

Vi socialdemokrater vill bland annat att regeringen ger förutsättningar för att modellen Bostad först ska införas i hela landet. Det är också viktigt att vi får fram statistik över hemlöshetens utveckling så att vi kan göra rätt saker från riksdag, kommuner och alla dem som måste bidra för att vi ska komma till rätta med hemlösheten.

Herr ålderspresident! Försörjningsstöd ska vara den sista utvägen. Det ska vara en tillfällig åtgärd. Men det är ett viktigt skyddsnät, inte minst för att föräldrar ska kunna ge sina barn mat, kläder, ett tryggt hem, en värdig uppväxt och en sjyst chans i livet.

Det är också viktigt att detta stöd hela tiden prövas mot sin tid. Regeringen bör därför utreda om internet ska ingå i skälig levnadsnivå i riksnormen för försörjningsstöd. Att söka arbete, utbildning och sköta skolan för att kunna hitta en väg till egen försörjning är väldigt svårt utan internet.

För mig som socialdemokrat är samspelet mellan rätt och plikt viktigt. Jag hoppas därför att det lagstiftningsarbete som den socialdemokratiska regeringen inledde för att införa aktivitetsplikt för försörjningsstöd snart blir verklighet. Det handlar om rätt till ett värdigt liv och plikt att göra sitt för att komma i egen försörjning.

Herr ålderspresident! Vem som får pengarna i en relation kan vara oväsentligt vid en utbetalning av till exempel barnbidrag, eller så kan det vara av största betydelse. När någon vill kuva en annan person under sig är ekonomin ett viktigt maktmedel.

Vi socialdemokrater anser därför att regeringen bör se över möjligheten att betala ut försörjningsstödet i två lika stora delar till vuxna i samma hushåll, ett jämställt försörjningsstöd helt enkelt. Vi tycker att det är dags.

Herr ålderspresident! Tyvärr finns det alltför många som med hot, våld och trakasserier angriper personal inom socialtjänsten. Detta är givetvis fullständigt oacceptabelt. Det är farligt för anställda och dem som behöver samhällets hjälp.

Vi vill därför att det ställs krav på att alla kommuner ska ha ett systematiskt förebyggande arbete mot hot, våld och trakasserier som riktas mot socialtjänstens medarbetare.

Herr ålderspresident! Jag hoppas avslutningsvis att vår socialtjänstminister kan påverka vår finansminister att tänka om kring socialtjänstens resurser. Kommunerna står inför stålbad när regeringen satsar pengarna på stora skattesänkningar för dem med högst inkomster. Till välfärden blir inte mycket över.

I budgeten satsar regeringen 10 miljoner på socialtjänstens brottsförebyggande arbete. Det är 10 miljoner för Sveriges 290 kommuner att dela på. Vi socialdemokrater avsätter i vårt budgetförslag en halv miljard. Det är 50 gånger så mycket. Det skulle ha gjort skillnad på riktigt. Med det yrkar jag bifall till reservation 13.