Herr ålderspresident! När vi i dag debatterar tillgänglighetsdirektivet är det viktigt att göra det inom ramen för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och hur Sverige lever upp till densamma. Tillgängligheten till vissa produkter och tjänster är begränsad för personer med funktionsnedsättning. Sverige har därför mycket att arbeta med även på detta område.

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tillhör de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter men skapar i sig inte några nya. Syftet är i stället att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta rättigheterna. Utgångspunkten är att det är brister i samhället, inte individens funktionalitet, som leder till exkludering. Personer med funktionsnedsättning är helt enkelt fullvärdiga rättighetsbärare.

Sverige har åtagit sig att genomföra och främja utvecklingen av universellt utformade produkter och tjänster som kräver minsta möjliga anpassning och lägsta kostnad för att tillmötesgå de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning. Trots det, och trots att Sverige ratificerade konventionen 2008, har rättighetsperspektivet inte fått genomslag i tillräckligt stor utsträckning. Kunskapen om konventionen och vilka skyldigheter som finns från samhällets sida är fortsatt låg, och det saknas en långsiktig strategi för att öka medvetenheten om rättigheterna.

Herr ålderspresident! Tillgänglighetsdirektivet ska leda till en lagstiftning som främjar ett fullt och effektivt deltagande i samhället på lika villkor. Genom att man förbättrar tillgången till konventionella produkter och tjänster som genom sin ursprungliga utformning eller anpassning tillgodoser de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning kan fler ta del av dem. Målet måste vara att alla produkter och tjänster ska vara tillgängliga för alla människor, oavsett funktionalitet.

Vänsterpartiet anser dock att ett centralt problem med förslagen i propositionen är att de prioriterar delar som handlar om att gynna företag framför att stärka rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det är långt ifrån syftet med direktivet och lyfts fram av till exempel Funktionsrätt Sverige.

För Vänsterpartiet är rättighetsperspektivet inte förhandlingsbart. Förslagen i propositionen avviker från direktivet i alltför hög grad och i större utsträckning än de lagar andra medlemsländer har utformat. Inte minst handlar det om att bilagorna till tillgänglighetsdirektivet, som utgör grunden för de allmänna tillgänglighetskraven, tydligare behöver införlivas i svensk lagstiftning. Det handlar även om att stärka klagorättsstrukturer för rättighetsbärare. Flera tunga remissinstanser instämmer i denna kritik.

Herr ålderspresident! Ökad tillgänglighet gör samhället bättre genom att fler människor ges möjlighet att delta på lika villkor och leva ett självständigt liv. Produkter och tjänster ska vara universellt utformade så att de kan användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning. Det är inget mindre än en central rättighetsfråga.

Vi i Vänsterpartiet står bakom alla våra yrkanden, och jag yrkar bifall till reservation 7.