Fru talman! Då ska jag ställa en del av frågan igen. Vätternrundan är en sak, och det var sorgligt att man var tvungen att förlänga den. Det fanns ju en del i själva reklamen runt det här, och 30 mil är siffra som har betydelse för verksamheten. Man var tvungen att göra om alla dokument och så runt omkring.

Men den stora frågan gäller väl egentligen trafiksäkerheten på våra stora vägar, till exempel riksväg 55, där man längre ned har byggt två-plus-ett-vägar, vilket gör att det i princip inte går att cykla där. På många ställen finns det inte heller några vettiga vägar att cykla på i stället. De är ganska krokiga och dana och förlänger det hela, så man ser egentligen till att försämra för cyklingen.

Ledamoten pratade om hur man i Ödeshög har byggt cykelbanor och utnyttjat till exempel banvallar och annat för att bygga på, vilket är alldeles utmärkt. Men när Trafikverket på det här sättet - i ett vällovligt syfte, ska sägas - för trafiksäkerheten för bilar bygger bort trafiksäkerheten för cyklar försämrar det ju för den här typen av framkomlighet.

En mil är inte mycket för en cykel i dag. Sex mil till Motala, som ledamoten pratade om, är långt, men vissa kan cykla den sträckan. Men på många ställen finns inte möjligheten längre, och det är otroligt beklagligt.

Jag har inte hört någonting från infrastrukturministern när det gäller att värna cykelinfrastrukturen i vårt nationella vägnät i förhållande till vad Trafikverket gör när de bygger. Därför undrar jag helt enkelt om Mikael Oscarsson har någon uppfattning om regeringen över huvud taget tänker göra något på detta område.