Herr talman! Till justitieutskottets ledamöter ska jag säga att det är Malte Roos som är ledamot och ersättare. Men jag hoppar in för honom i dag. Det bestämdes för länge sedan att jag skulle ta de här frågorna.

Jag vill klargöra att Miljöpartiet anser att Sverige bör bekämpa terrorism med full kraft. I det arbetet är en gedigen straffrättslig reglering viktig. Att i större utsträckning kriminalisera handlingar som rör deltagande i terroristorganisationer är viktigt.

Vi stod och står fortsatt bakom Grundlagskommitténs och riksdagens bedömning att det bör vara möjligt att begränsa föreningsfriheten för organisationer som ägnar sig åt eller understöder terrorism.

Nu föreslår emellertid regeringen att det införs ett nytt brott i terroristbrottslagen kallat deltagande i en terroristorganisation. Det föreslås bli straffbart att delta i en terroristorganisation exempelvis genom att ta hand om utrustning, sätta upp läger, ordna möteslokaler, anordna aktiviteter, laga mat, ansvara för transporter och ta hand om barn. Det var också Grundlagskommitténs förslag som beredde marken för det förslag regeringen nu presenterat om en kriminalisering av deltagande i terroristorganisationer.

Herr talman! Utan att lämna vår principiella ståndpunkt - den jag alldeles nyss redogjorde för - tycker vi ändå att detta lagförslag bör avslås. Inte för att vi inte förstår andemeningen i det och delar dess ambitioner, utan helt enkelt för att detta i vårt tycke är en dåligt utformad lag.

Till att börja med har det aktuella lagförslaget mötts av kraftfull kritik från flera remissinstanser. Lagrådet, som består av några av de mest framstående jurister Sverige har, riktade skarp kritik mot förslaget och avrådde från att remissförslaget skulle bli lag. Bland annat ansåg Lagrådets kunniga och erfarna jurister att det finns en tydlig risk för att förslaget kommer att innebära en alltför långtgående kriminalisering sett till det behov som kan finnas. Det är också tveksamt om det uppfyller de krav på tydlighet som måste ställas på en strafflagstiftning. Vi delar Lagrådets slutsats att förslaget i nuvarande skick inte bör läggas till grund för lagstiftning.

Herr talman! Till skillnad från regeringen anser Miljöpartiet att det finns skäl att följa Lagrådets rekommendation i det här fallet. Vi föreslår att riksdagen avslår propositionen. Samtidigt är det viktigt att åstadkomma en lagstiftning som, utan att vara för långtgående, i större utsträckning straffbelägger olika handlingar som rör deltagande i terroristorganisationer. Vi föreslår därför att riksdagen uppmanar regeringen att återkomma med ett alternativt förslag som innebär att deltagandebrott och samröresbrott görs om till en och samma straffbestämmelse.

Miljöpartiet anser att den föreslagna kriminaliseringen är ägnad att tillgodose ett legitimt ändamål, det vill säga att bekämpa terrorism, även om flera remissinstanser har ifrågasatt om kriminaliseringen verkligen kommer att leda till önskat resultat. Vi ställer oss dock också frågande till om deltagandebrottet, så som det är utformat i propositionen, krävs för att uppnå ändamålet eller om det finns mindre ingripande alternativ som skulle kunna uppnå önskat resultat.

Regeringen motiverar sitt förslag med att terrorism är ett omfattande samhällsproblem och att det finns straffvärda former av deltagande i en terroristorganisation som inte är kriminaliserade. Miljöpartiet står fullt ut bakom regeringens uppfattning att terrorism är ett omfattande samhällsproblem. Vi står fullt ut bakom arbetet med att förebygga och bekämpa terrorism och ser en omfattande straffrättslig reglering som en viktig del i det arbetet. Samtidigt är det inte självklart hur ett sådant regelverk ska utformas för att uppnå det önskade resultatet.

Lagrådet konstaterar i sammanhanget att en kriminalisering av deltagandebrottet inte krävs för att Sverige ska leva upp till EU:s terrorismdirektiv och ställer sig frågan om det finns skäl att gå längre i straffbeläggandet än vad direktivet kräver. Även andra remissinstanser är tveksamma. Sveriges advokatsamfund tycker inte att det finns underlag för slutsatsen att det föreligger behov av den föreslagna kriminaliseringen. Advokatsamfundet anser dessutom att effekterna av samröresbrottet bör utredas innan eventuell ny lagstiftning införs avseende deltagande i en terroristorganisation. Civil Rights Defenders har svårt att se att en ytterligare utvidgning av det straffbara området är nödvändig eftersom många av de handlingar som skulle omfattas av deltagarbrottet redan i dag är straffbelagda.

Frågan är då hur lagstiftningen ska utformas för att göra den straffrättsliga regleringen tillräckligt omfattande utan att straffansvaret och dess konsekvenser blir för långtgående. Vid inskränkningar av grundläggande fri- och rättigheter måste lagstiftaren - det vill säga vi - alltid överväga om en viss åtgärd är nödvändig eller om det finns mindre ingripande alternativ som kan uppnå ändamålet i fråga. Att utvärdera effekterna av kriminaliseringen av samröresbrottet, som Sveriges advokatsamfund föreslår, kunde vara en bra utgångspunkt. Miljöpartiet anser att regeringen bör ta ett steg tillbaka och på nytt överväga utformningen. Av dessa skäl bör riksdagen avslå regeringens proposition.

Herr talman! För att sammanfatta vårt resonemang: Vi i Miljöpartiet står fullt ut bakom behovet av en heltäckande och omfattande lagstiftning kring deltagande i och samröre med terroristorganisationer. Men det förslag vi nu har att ta ställning till har så stora brister att vi vill uppmana regeringen att återkomma med ett alternativt förslag som innebär att samröresbrottet och deltagandebrottet integreras i en och samma bestämmelse, detta eftersom det är vår skyldighet att först undersöka om andra, mindre ingripande alternativ kan åstadkomma det önskade resultatet. Det är vi bundna till att göra enligt den så kallade proportionalitetsprincipen.

Terrorism är en avskyvärd företeelse som sätter människor i skräck och rädsla för att bli utsatta för förtryck och många olika brott. Den globala terrorismen måste bekämpas med alla medel, med förebyggande insatser, med ekonomiska sanktioner och givetvis med straffrättslig lagstiftning.

Men det är inte rimligt att vi som lagstiftare ska lämna ifrån oss lagar som inte har den precision och inriktning som våra väljare kan kräva. Med den största respekt för vårt rättssystem och våra rättsliga principer är det orimligt att inte bättre definiera vad vi menar är straffbara handlingar. Det riskerar att öppna för ett framtida godtycke. Det är vår skyldighet att stifta lagar som är hållbara och förståeliga från början. Det ska inte vara oklart vad som är klandervärt och vad som inte är det.

En särskild straff-bestämmelse för deltagande i en terroristorganisation

Med det sagt vill jag avrunda med att yrka bifall till reservation 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)