Fru talman! Ledamoten Ahlstedt ska inledningsvis få ett tips. Ledamoten borde i större utsträckning oroa sig för den verklighet som regeringens vallöften inte klarar av att möta och inte för den retorik som Socialdemokraterna står för i Sveriges riksdag. Vi säger nämligen bara det som alla vet och det som är uppenbart för alla andra.

Jag vet att den roll som Ahlstedt nu har fått - att vara grindvakt åt regeringen - också innebär, eller kan innebära, att integriteten och den egna uppfattningen sätts på undantag. Men jag vill ändå ställa ett par frågor till ledamoten som han skulle kunna få redogöra för svaren på eftersom vi inte har haft möjlighet att diskutera ärendet i dess helhet utan bara förfarandefrågorna.

Det finns en skillnad mellan riksdag och regering. Vi bestämmer, och regeringen verkställer. Vi stiftar lag, och de utför. Lagrådet var i sitt remissyttrande tydliga i sin kritik om att det vi nu väljer att göra innebär att vi lagstiftar om förfarandefrågor men ger regeringen möjlighet till en förordning, och att regeringen också kan ändra det som vi har fattat beslut om. Det blir alltså en uppochnedvänd ordning jämfört med hur det brukar vara, nämligen att vi bestämmer och regeringen utför. Nu ger vi dem helt andra möjligheter.

Lagrådet skriver att det som riksdagen utgått från vid sitt beslut att anta lagförslaget senare kan ändras av regeringen. Jag är nyfiken på hur ledamoten ser på det förfarandet. Är det rätt och rimligt att man begränsar riksdagens tillämpning? Är det rätt och riktigt att man begränsar riksdagens möjlighet att säga vad det är som gäller och att regeringen sedan ska utföra det, eller tycker ledamoten att detta är en väl vald ordning som också ska gälla i kommande beslut i Sveriges riksdag?