Fru talman! Det är ju inte okänt att forskarna har höjt varningsnivån för klimatet gång på gång på gång under årtionden. De senaste åren har klimatforskarna, de som vet mest om problemet, närmast skrikit sig hesa: Gör mer nu! Vänta inte!

IPCC:s rapporter konstaterar att tiden håller på att rinna ut. Då hade man kunnat förvänta sig i den här debatten en vilja till omprövning och att man säger: Vi gjorde fel som motarbetade klimatpolitiken i stället för klimatkrisen. Vi borde ha gjort mer.

Jag hör inget sådant över huvud taget. Då får väl jag vara den säger det. Trots att alla vet att Miljöpartiet är det parti som drivit igenom allra mest klimatpolitik, fått mest att hända och sett till att vi är på väg att nå klimatmålen kan jag säga: Vi borde ha gjort ännu mer. Vi borde ha drivit på ännu hårdare. Den kunskapen gör också att vi har både drivkraften, motivationen och viljan att faktiskt göra det som krävs.

Klimatläget har ju varit allvarligt länge. Men allt pekar nu på att det här året, 2023, och 2024 kommer att bli de mest extrema väderåren som mänskligheten någonsin har sett. Det kommer att vara värmerekord som slås med bred marginal, extrem torka och skogsbränder, på andra håll störtregn och enormt svåra översvämningar. Det kommer att plåga världen som aldrig förr. Människor kommer att dö för att världens länder, inklusive Sverige, inte har gjort tillräckligt för att minska utsläppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av IPCC:s rapport

Utmaningen för världen och Sverige är enorm - att på bara några årtionden bryta med århundraden av fossilberoende, byta energi- och transportsystem och bygga en förnybar framtid.

Man kan förstå att många människor har tvekat. Går det över huvud taget att i en demokrati fatta så omfattande politiska beslut att en snabb omställning faktiskt är möjlig?

Jag är väldigt glad, och också stolt, över att vi nu har svaret på den frågan. Till och med den nya regeringen skriver själv i sin budget att vi, med de beslut som redan var fattade när man klev in i Regeringskansliet, var på väg att nå målen - det vill säga med den klimatpolitik som Miljöpartiet fått igenom och som Socialdemokraterna här i talarstolen också tar åt sig äran för. Det får ni gärna göra! Nästa gång kan vi förhandla så att ni också stöder förslagen från början.

Man kan också fråga sig vilken effekt det har fått när vi nu har genomfört den politik som gör att vi är på väg att nå målen. Vi har ett näringsliv som storsatsar på framtiden. Man vill satsa 100 miljarder kronor på gröna processer de närmaste årtiondena. Vi har fått tiotusentals gröna jobb, batterifabriker och historiskt stora elöverskott. Det är de största företagen som i dag skriver på debattsidor att de vill se en mer, inte mindre, ambitiös klimatpolitik.

När regeringen alltså ärvde ett sådant guldläge, vad har man gjort med det? Slaktad reduktionsplikt, ett reseavdrag som gynnar bilism i stället för kollektivtrafik, minskade satsningar på tåg, försämrade förutsättningar för vindkraften, kraftig minskning av pengarna till värdefull natur när vi vet att träd som får stå är det bästa sättet att sänka utsläppen snabbt - på punkt efter punkt visar man att man inte gör tillräckligt. Dyrare reparationer, dyrare elbilar - listan är lång över det som kan betraktas som ett fossilt återfall.

Det hjälper inte att sockra lögner. De blir inte sanningar för att de sockras med laddstolpar och drömmar om kärnkraft någon gång långt in i framtiden. Det krävs handling nu.

(Applåder)