Herr talman! När man hör ministern och hennes kollegor i regeringspartierna, tillsammans med Sverigedemokraterna, ställer jag mig samma fråga som Långben gör på julafton: Vem är det som kör egentligen?

Utspelen det senaste halvåret visar på en splittring. Det gäller beslut i EU om kolsänkan, där Sverige plötsligt lade ned sin röst. Man är inte heller överens om reduktionsplikten, om plastpåseskatten eller om vindkraften, och än så länge har vi inte sett något resultat på klimatområdet.

En utredning visar att för hälften av de pengar som regeringen satsade på att sänka bensinskatten med 14 öre hade vi kunnat producera tre gånger så mycket biodrivmedel som vi gör i dag, detta från svenska råvaror. I stället för att tanka fossilt från Putin hade vi kunnat tanka svenskt från skogsrester. Det hade dessutom kunnat skapa tiotusentals arbetstillfällen på svensk landsbygd. Näringslivet och skogsindustrin behöver långsiktiga förutsättningar för att investera i att producera svenskt biodrivmedel.

Sedan gäller det fordonsflottan. När regeringen tog bort miljöbilsbonusen kollapsade elbilsförsäljningen. En bil blev flera tusen kronor dyrare i månaden att leasa. Det hjälper liksom inte att satsa på laddstolpar när elbilarna inte köps.

Det behövs också otroligt mycket mer i hela ledet bilen, bränslet och beteendet - sådant som ett nationellt nätverk av cykelbanor och ett reseavdrag som faktiskt går till människor utan tunnelbanor eller spårväg. Vi behöver även se till att få en bra, utbyggd kollektivtrafik.

När Centerpartiet tar på sig ledartröjan vill vi satsa på förnybara drivmedel från Sverige, och vi ska elektrifiera fordonsflottan snabbare. Då kan vi göra skillnad på riktigt.