Herr talman! Vi i Miljöpartiet - och jag tror att jag även talar för miljörörelsen i stort - trodde länge att vi kunde räkna med Vänsterpartiet när det gäller att föra en ambitiös klimatpolitik. Nu känner jag mig mer tveksam, och det kanske jag inte är ensam om. I valrörelsen tillhörde Vänsterpartiet de partier som allra tydligast efterfrågade kraftigt ökade fossila subventioner, precis som Martin Kinnunen faktiskt upplyste om här. Det pristak som Vänsterpartiet föreslog skulle innebära ungefär 30 miljarder extra i årliga fossila subventioner, och det mitt under en brinnande klimatkris.

Man tog också avstånd från reduktionsplikten, som enligt expertmyndigheter är den mest effektiva åtgärden för att minska utsläppen. Man pratade mycket om att inte ändra beteenden, att man inte skulle behöva göra något annorlunda. Detta stämmer inte överens med vetenskapen och inte heller, skulle jag vilja säga, med det klimatpolitiska ramverket. Därför vill jag till Kajsa Fredholm även ställa frågan: Står ni bakom ramverket, och kommer ni att kämpa för att det inte försvagas under den här mandatperioden?