<anforande>
<dok_hangar_id>5112846</dok_hangar_id>
<dok_id>H90933</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2021/22:33 Onsdagen den 24 november</dok_titel>
<dok_rm>2021/22</dok_rm>
<dok_nummer>33</dok_nummer>
<dok_datum>2021-11-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Statens budget 2022 - Rambeslutet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8a9c9294-3e5f-ec11-915f-901b0eac4c70</anforande_id>
<anforande_nummer>34</anforande_nummer>
<talare>Martin Ådahl (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Det finns en stor fråga om den budget som regeringen har lagt fram på riksdagens bord. Varför gjorde man inte mer om man efter pandemin ville göra allt för att landets småföretag ska kunna anställa de många arbetslösa och de många långtidsarbetslösa som har drabbats hårt under denna tid? Varför såg man inte till att sänka skatten på att anställa dem som står längst från arbetsmarknaden? Varför såg man inte till att göra det ännu mer lönsamt att arbeta? Varför har man inte, om man så som man sagt måste vända på alla stenar, låtit mer än maximalt var fjärde arbetslös möta en effektiv och resultatbaserad matchningstjänst som kan hjälpa dem att hitta rätt arbetsgivare? Varför lät man inte denna budget, när man hade chansen, luta dit där behoven för Sverige, de arbetslösa, företagen, jobben och landsbygden finns? Landsbygden har ju upplevt sin djupaste kostnadskris sedan den stora torkan för ett antal år sedan. Ändå får de inte de förstärkningar som de behöver i detta krisläge. Varför valde man inte att låta jobbpolitiken luta åt mitten?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0494843794418</intressent_id>
<rel_dok_id>H901FiU1</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2021-12-17 14:38:46</systemdatum>
<systemnyckel>530029</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H90933/#anf34</protokoll_url_www>
</anforande>
