Fru talman! I och med detta hålls den sista granskningsdebatten för denna mandatperiod. Jag vill därför tacka såväl mina kollegor i utskottet som utskottets tjänstemän för mycket gott samarbete under de gångna fyra åren.

Denna mandatperiod har inte varit som andra. Den började med 129 dagar utan regering och fortsatte med pandemi under två år, och nu under pågående krig i vårt närområde behandlas en gemensam svensk-finsk Natoansökan. Mycket har hänt, och sannolikt kommer än mer att hända.

Trots dessa allvarliga omständigheter har KU:s arbete i stort kunnat bedrivas under de vanliga formerna, och den parlamentariska enheten har varit god. Detta är ett gott betyg inte bara åt riksdagens arbete utan även åt den svenska parlamentarismen i stort.

Ett mindre gott betyg får dock regeringen eftersom KU i år har skäl att påtala brister i 14 av 35 anmälningar. Vi kommer att återkomma till dessa senare under debatten, men jag vill ta tillfället i akt att komma med några allmänna reflektioner.

KU har fortsatt sin granskning av regeringens arbete under coronapandemin. Regeringens dokumentation och relation till coronapandemin och arbetet i gruppen för strategisk samordning, även kallad GSS, är områden där KU har funnit skäl att lämna synpunkter och påtala brister. I sammanhanget vill jag poängtera att KU även förra året fann att regeringens arbete hade varit behäftat med brister. Det är naturligtvis inte bra.

Gransknings- betänkandeInledning

Ett annat område som KU finner skäl att ha synpunkter på är statsrådens tjänsteutövning, det vill säga områden där KU inte huvudsakligen granskar regeringens kollektiva beslutsfattande. Här finns klander att lämna mot en rad olika statsråd: Anna Ekström, Morgan Johansson, Ann Linde och inte minst statsministern själv. Vissa av dem jag nu har nämnt har dessutom varit statsråd under åtta år, och KU får ständigt skäl att återkomma till dem, vilket är mycket tråkigt. Men det kommer vi att diskutera mer under kommande debatt.