<anforande>
<dok_hangar_id>5137655</dok_hangar_id>
<dok_id>H909126</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2021/22:126 Onsdagen den 8 juni</dok_titel>
<dok_rm>2021/22</dok_rm>
<dok_nummer>126</dok_nummer>
<dok_datum>2022-06-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>ac022d69-c139-ed11-9178-901b0e9b71a8</anforande_id>
<anforande_nummer>119</anforande_nummer>
<talare>Roger Haddad (L)</talare>
<parti>L</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Vi har bekymmer på den svenska arbetsmarknaden om man jämför med många andra länder. Flera här har varit inne på att i till exempel Danmark har det funnits en helt annan flexibilitet och en så kallad flexicuritymodell som i alla fall har diskuterats i mitt parti de senaste 10-15 åren. Men det har inte funnits något riktigt parlamentariskt stöd, någon beredskap eller vilja att förändra svensk arbetsmarknad.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Svensk arbetsmarknad är konstaterat trög både för dem som vill växla och byta karriär - man riskerar att fastna på en arbetsplats i stället för att sadla om och ta en annan arbetsuppgift eller ett annat yrke - och för dem som befinner sig utanför arbetsmarknaden, dels de som har utrikesbakgrund, dels de som har varit kort tid i Sverige. För dem är det ännu svårare och trögare.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det här är ett av flera skäl och argument för att faktiskt reformera inte bara den ekonomiska politiken, arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen utan också arbetsrätten så att vi får in människor i arbete och så att man vågar växla och byta jobb eller förkovra sig och utbilda sig för att kunna behålla sitt jobb.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Den här propositionen, som Liberalerna står bakom och yrkar bifall till i dess helhet, är viktig av flera skäl. Vi hade, som nämndes här, ett januariavtal där vi också krävde reformerad arbetsrätt och reformerad arbetsmarknadspolitik. Men när man tittar på de här förslagen måste man se det här som ett paket, och jag beklagar också att Vänsterpartiet röstar nej. De röstar nej till förbättringar för de visstidsanställda som får en snabbare väg till en tillsvidareanställning. De röstar nej till att förbättra det här med hyvling, alltså att en arbetsgivare kan sätta ned antalet arbetstimmar i stället för att säga upp personer. De röstar nej till att förbättra stödet till personer som vill sadla om och utbilda sig, inte minst i kvinnodominerade yrken.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Kommunal, som är en organisation som har minst 500 000 medlemmar, ser också fördelar utifrån sina medlemmars perspektiv. Det blir generösare omställningsmöjligheter. Jag som liberal tycker att det är viktigt med utbildningsinslaget i den här arbetsmarknadspolitiska reformen, alltså möjligheten att utbilda sig, få vägledning, rådgivning, validering och det så kallade omställningsstudiestödet. Det kommer att kosta åtminstone 11 miljarder kronor för staten.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det här är kostnader som vi får diskutera hur de ska fördelas och hur de ska finansieras, men inriktningen är helt rätt. Jag hoppas innerligt att även Vänsterpartiet ser fördelar med några av de här förbättringarna. Man kan ju inte säga att det har fungerat bra, vare sig om man tittar på den ekonomiska politiken, på Arbetsförmedlingens stödinsatser generellt eller på arbetsrätten i Sverige.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0308306375022</intressent_id>
<rel_dok_id>H901AU12</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2022-09-21 17:24:28</systemdatum>
<systemnyckel>550508</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H909126/#anf119</protokoll_url_www>
</anforande>
