Fru talman! Vi måste till att börja med reda ut en sak i grunden här. Först och främst är jag fortfarande medlem i Hotell- och restaurangfacket. Det är för den delen också ett av de förbund som har anslutit sig till huvudavtalet och tycker att det är bra för deras medlemmar.

Det här är inte ett lagförslag som Socialdemokraterna har suttit och mejslat fram på sin kammare för att vi har 51 procents majoritet i Sveriges riksdag och tycker att det här vore det allra bästa i alla delar.

Detta är ett lagförslag som grundas på en överenskommelse mellan parterna på arbetsmarknaden som vi tar ansvar för och översätter till lagstiftning.

Det betyder också att när det är ett förhandlingsprotokoll som ligger till grund för lagförslaget kan man naturligtvis inte plocka några russin ur kakan och skippa resten. Det är ett förhandlingsresultat, och då är det hela resultatet. Alla parter som har varit med i förhandlingarna har varit mycket tydliga med att antingen genomförs allt detta eller inget. Det tycker jag är en bra grund att ha med sig.

Till det vill jag säga att flera av dem som har suttit och förhandlat fram avtalet är några av de absolut skickligaste fackliga förhandlarna vi har på svensk arbetsmarknad. Jag litar på deras kompetens att avgöra vad som är förstärkningar som de ser för sina medlemmar betydligt mer än jag litar på Vänsterpartiets kompetens att lista ut detsamma.

(Applåder)