5128764 H909100 Protokoll 2021/22:100 Torsdagen den 21 april 2021/22 100 2022-04-21 00:00:00 Kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården m.m. ärendedebatt c5bf82c6-d9fe-ec11-9174-901b0e9b71a0 15 Anders W Jonsson (C) C <p>Fru talman! Det betänkande vi debatterar i dag handlar om en av de riktigt stora utmaningar vi har i svensk sjukvård. När vi diskuterar problem i svensk sjukvård hamnar vi ofta i att det råder brist på kompetens. Men efter att ha lyssnat på några anföranden måste jag säga att jag tror att många bland sjukvårdspersonalen inte känner igen sig när detta beskrivs som ett stort problem. Jag hörde till och med från talarstolen att det står illa till med kompetensen i den svenska sjukvården.</p><p>Vi har nästan 500 000 människor som jobbar i svensk sjukvård. Det finns en enorm kompetens där ute. Sedan har vi en utmaning på ett antal områden, men det går att lösa med hjälp av politiska beslut. Men bilden av att det skulle råda en enorm kompetensbrist och finnas stora utmaningar känner jag över huvud taget inte igen mig i.</p><p>Om man tittar på antalet läkare, och även antalet sjuksköterskor, ser man att Sverige inte har få i de yrkeskategorierna i förhållande till andra länder. Däremot måste vi se till att vi klarar av pensionsavgångar och dessutom se till att personalen finns på rätt ställen. Det handlar om att se till att personalen finns på de ställen där de behövs, men inte minst om att se till att de inte lämnar yrket och väljer att ägna sig åt andra saker, till exempel att sitta i riksdagen eller andra utmaningar. Det måste vara så attraktivt att jobba i sjukvården att man håller sig kvar där.</p><p>Nyckeln i det sammanhanget är att se till att vi blir bättre arbetsgivare. En observation som jag gör vid många av de besök jag gör ute i sjukvården i Sverige är att de privata vårdgivarna ofta är mycket bättre på att vara duktiga arbetsgivare än vi är i den offentliga sjukvården.</p><p>Jag minns till exempel ett besök på en dialysavdelning som gått från att vara driven av regionen, landstinget, till att drivas av ett multinationellt dialysföretag. Vi hade en diskussion i fikarummet och jag frågade vad skillnaden var. Skillnaden är enorm, sa personalen, sjuksköterskorna. Nu får vi vara med och bestämma, sa de. I det multinationella dialysföretaget upplever sjuksköterskorna att de får vara med och bestämma, till skillnad från när regionen ledde.</p><p> STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården m.m.</p><p>Detta är något vi måste titta på. Hur kan vi se till att vi i den offentliga sjukvården blir lika duktiga som man är på den privata sidan?</p><p>Ytterligare en sak vi måste fundera på är vilka personalgrupper som ska göra vilka saker i sjukvården. Detta är ett oerhört känsligt område. Det finns ett antal saker som i dag görs av läkare, som sjuksköterskor skulle göra minst lika bra eller till och med bättre. Men när detta förs på tal kommer det ofta skarp kritik från en av yrkesgrupperna - och det är inte sjuksköterskorna. När man dessutom påpekar att det finns saker som sjuksköterskor gör i dag som undersköterskor skulle kunna göra väldigt mycket bättre kommer exakt samma diskussion med kritiska synpunkter upp. Här måste vi bli mycket bättre i den svenska sjukvården och titta på vilka yrkesgrupper som är bäst lämpade att göra olika saker.</p><p>Vi måste också vara beredda att ta till vara de möjligheter som digitalisering ger när det gäller att klara av kompetensbrist på olika håll. Jag minns än i dag när jag i höstas var på besök i Saxnäs, på det lilla äldreboendet långt upp mot den norska gränsen i Vilhelmina kommun, där man alltid haft problem med brist på geriatriker. Detta hade man hanterat genom en digital vårdgivare, en geriatriker från Sörmland som en till två gånger i veckan gjorde digital rond på äldreboendet. Det besparade distriktsläkarna i Vilhelmina åtskilliga timmars pendlande fram och tillbaka. Samtidigt såg man till att man fick bästa möjliga kompetens på just det äldreboendet.</p><p>Det finns så mycket man skulle kunna göra, och det handlar inte bara om att se till att det blir mer personal. Det handlar också om att se till att rätt personal används på rätt sätt.</p><p>Utbildningskapaciteten är något som staten står för. Vi har Nationella vårdkompetensrådet, som vet exakt hur bilden ser ut. Grundutbildningarna är något som staten styr - hur många psykologer, kuratorer, läkare och sjuksköterskor vi ska utbilda. Svagheten i det svenska systemet, fru talman, är att det från grundnivån upp till specialistkompetens är regionerna som dimensionerar utbildningen.</p><p>Detta måste man göra något åt. Vi ska inte gå tillbaka till hur det var förr, när det var staten som bestämde detta, vilket gjorde att regionerna och klinikerna inte hade något ansvar för personalförsörjningen. Men det måste tas ett gemensamt ansvar så att inte den region som tycker att man har tillräckligt många allmänmedicinska specialister avstår från att utbilda ytterligare. Det ska vara ett gemensamt ansvar.</p><p>Jag och Centerpartiet är inte främmande för att sätta hårdare press på regionerna att faktiskt samarbeta och samverka. Det är några få regioner, fru talman, som inte tar sitt ansvar.</p><p>Det finns också i detta betänkande ett tillkännagivande gällande fortbildning och ett lagstadgat krav på att man ska ha rätt till fortbildning som legitimerad personal. Jag har länge varit motståndare till detta. Jag kan inte begripa varför vi inom sjukvården, till skillnad från inom andra områden, i lag ska tvinga arbetsgivarna att fortbilda sin personal. De flesta privata arbetsgivare ser till att kanske 10-15 procent av tiden används just för fortbildning av personal. Man vet att man genom detta kan upprätthålla hög kvalitet och vara attraktiv. Men tyvärr har vi, framför allt inom offentlig sektor, ett antal arbetsgivare som inte har tagit det ansvaret. Jag tycker att det är sorgligt men samtidigt välgörande att vi i dag kommer att sätta ned foten och säga att det krävs en statlig styrning när det gäller fortbildning.</p><p> STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården m.m.</p><p>Jag tycker också att det är väldigt bra att vi i riksdagen kommer att kunna fatta ett beslut gällande förlossningsvården. Vi har väldigt bra förlossningsvård på många sätt. Barnen och mammorna överlever. Men vi vet alla att det finns stora utmaningar, inte minst vad gäller eftervården.</p><p>Vi har tidigare i talarstolen också hört om bekymret när det gäller hur vi styr den svenska sjukvården. Vi har från statens sida en benägenhet att skicka ut stimulansbidrag under några år, och så tror vi att något kommer att hända. Jag tror, fru talman, att vi måste gå betydligt mer mot att ha en tuff kunskapsstyrning med hjälp av lagar, förordningar, föreskrifter och nationella riktlinjer. Därtill måste vi se till att skärpa tänderna på Inspektionen för vård och omsorg så att nedslag kan göras på de områden där man faktiskt inte lever upp till de nationella kvalitetsmålen.</p><p>Det finns brister i förlossningsvården på många håll - här är det mycket stor skillnad. Det rör sig inte framför allt om en brist när det gäller antalet barnmorskor eller de ekonomiska resurserna utan när det gäller kompetensen. Detta kommer man inte alltid åt med hjälp av stimulansbidrag.</p><p>Jag vill, fru talman, yrka bifall till reservation 47 men står i övrigt bakom Centerpartiets samtliga reservationer.</p> 0229760896014 H901SoU14 N 2022-07-08 18:20:12 547977 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H909100/#anf15