5091803 H80999 Protokoll 2020/21:99 Onsdagen den 24 mars 2020/21 99 2021-03-24 00:00:00 Sjöfartsfrågor ärendedebatt 044383c2-6fc8-eb11-9156-901b0e9b71a8 97 Jessica Thunander (V) V <p>Fru talman! Det finns mycket att säga om sjöfartens vikt och roll i det svenska transportsystemet, om farledsavgifter och lotsavgifter, om Sjöfartsverkets ekonomi och organisation, om att nya isbrytare och driften av isbrytning bör läggas in i den nationella planen, om långsiktiga förutsättningar, inte minst under pandemin, om att vi vill öka inflaggningen, om det viktiga i att vi flyttar över godstransporter från vägarna till järnväg och sjöfart, om att sjöfarten måste ställa om och bli ännu mer klimat- och miljövänlig, om hamnar och så vidare.</p><p>Jag är dock helt övertygad om att dessa saker kommer att diskuteras av övriga partier. Jag nöjer mig i de delarna, just i dag, med att säga att sjöfarten är viktig för oss i Vänsterpartiet. Men för oss inkluderar det de som arbetar ombord, så i dag kommer jag att ta upp de anställdas arbetsmiljö och arbetsvillkor.</p><p>Fru talman! Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 24.</p><p></p><p>Lagstiftningen om och tillsynen av arbetsmiljön till sjöss är ett lapptäcke av regler och undantag, som dessutom släpar efter den lagstiftning som gäller för arbetsmiljön i land. Det är dags att riksdagen, regeringen och ansvariga myndigheter tar ett helhetsgrepp och ser till att rätten till en god arbetsmiljö gäller på alla svenska arbetsplatser, även de till sjöss.</p><p>Fru talman! Arbetsmiljölagen gäller varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning, med flera undantag för just fartyg. Normalt är det arbetsgivarens ansvar att följa Arbetsmiljöverkets föreskrifter som gäller för verksamheten, men inom sjöfarten är det Transporstyrelsen som meddelar vilka föreskrifter som rederierna ska följa och vilka de inte behöver följa. Det innebär att regler ibland inte börjar gälla till sjöss på flera år. Exempelvis infördes föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö för sjöfarten flera år efter att föreskrifterna trätt i kraft på alla andra arbetsplatser i Sverige.</p><p>Arbetsmiljöverket har tillsynsansvaret för alla svenska arbetsplatser. Det enda undantaget gäller fartyg, där det är Transportstyrelsen som har tillsynsansvaret. Men Transportstyrelsen har vid sina inspektioner på fartyg fokus på fartygets sjövärdighet och sjösäkerhet. Det är myndighetens och inspektörernas expertområde, så det är helt rimligt. Arbetsmiljön är med andra ord inte prioriterad. Kompetens saknas för inspektion och utvärdering av den sociala och organisatoriska arbetsmiljön. Det gäller också i många fall den fysiska arbetsmiljö som inte är direkt relaterad till sjösäkerheten. Transportstyrelsen har inte, och kan inte heller förväntas ha, all den kompetens som krävs för tillsyn av hela arbetsmiljön.</p><p>Vänsterpartiet anser att regeringen bör utarbeta en plan för att låta Arbetsmiljöverket ta över ansvaret för de anställdas arbetsmiljö i enlighet med arbetsmiljölagen, som i övrigt gäller i Sverige. Men detta skulle då ske i samverkan med Transportstyrelsen, som även fortsatt skulle ha ansvar för fartygs sjösäkerhet och sjövärdighet, det som är deras expertis.</p><p>Fru talman! Transportstyrelsen har dessutom valt att delegera mycket av sitt tillsynsansvar, även gällande arbetsmiljöfrågor, till så kallade klassningssällskap. Dessa konkurrerar med varandra, och kritik vid tillsyn kan leda till att ett klassningssällskap förlorar uppdrag och därmed inkomster. Dessutom utförs vissa kontroller via redares egenkontroll där redaren själv bestämmer om den uppfyller vissa krav.</p><p>Vänsterpartiet ifrågasätter lämpligheten och opartiskheten i att myndighetstillsyn av arbetsmiljö delegeras till privata aktörer. Vänsterpartiet anser att det som är myndighetsansvar och myndighetsutövning ska utföras av ansvarig myndighet och att regeringen bör ge Transportstyrelsen direktiv om att inte överlåta tillsynsarbete avseende arbetsmiljö och arbetsvillkor till privata aktörer.</p><p>Fru talman! Enligt arbetsmiljölagen utses skyddsombud på svenska arbetsplatser av fackliga organisationer, men arbetsplatser ombord på fartyg är undantagna från denna regel. Det finns en särlagstiftning som gör att facket inte har rätt att utse skyddsombud ombord på fartyg. På ett fartyg med fler än fem ombordanställda kan de anställda utse ett skyddsombud. Men reglerna ger också arbetsgivaren rätt att göra det, vilket ofta förekommer. Det kan innebära att en säsongsanställd eller timanställd utses till skyddsombud utan att veta vad uppdraget innebär, utan fackets stöd och utan möjlighet att ifrågasätta, anmäla eller förhandla, av rädsla att förlora arbetet. Den ordningen sätter grunderna i arbetsmiljöarbetets samverkan helt ur spel.</p><p></p><p>Regeringen bör snarast komma med förslag till ändring av fartygssäkerhetslagen så att fackliga organisationer får rätt att utse skyddsombud på arbetsplatserna ombord och så att regionskyddsombud får samma rättigheter till sjöss som på land, i enlighet med arbetsmiljölagen, vilket de inte har i dag.</p><p>Detta är exempel på den omfattande särlagstiftning som gäller för arbetsmiljö och arbetsvillkor i sjöfarten och som har en stor negativ påverkan på arbetsmiljöarbetet och som innebär en bristande myndighetstillsyn. Vi i Vänsterpartiet anser att regeringen bör göra en ordentlig översyn av särlagstiftningen för arbetsmiljö och anställningsvillkor inom sjöfarten och minimera den.</p><p>Fru talman! Sjöfartscabotage är ett ord man inte hör så ofta, men det innebär kommersiella sjötransporter av passagerare och gods mellan hamnar i ett land. Cabotagereglerna i Sverige baseras på lagstiftning från 1724. Det är den äldsta gällande lagstiftning vi har i landet. Stora delar är naturligtvis obsoleta. Exempelvis kan inte finska hamnar längre räknas som svenska. Dock har EU-bestämmelser öppnat för utländska fartyg flaggade i EES-stater, men lagstiftningen från 1724 utgår fortfarande från att det enbart är svenskflaggade fartyg som har tillåtelse att utföra cabotage i Sverige. För de utländska fartyg som arbetar i svenska vatten gäller flaggstatsprincipen, inte värdstatsprincipen. Det är alltså lagstiftningen i den stat som fartyget är flaggat i som gäller ombord.</p><p>Detta öppnar för problem, inte minst när det gäller sjösäkerhet, arbetsmiljö och anställningsvillkor. Detta betyder nämligen att utländska fartyg inte lyder under svenska lagar och regler och svensk tillsyn även om deras arbete främst utförs i svenska vatten. För många av dessa fartyg gäller inte heller internationella konventioner, eftersom de är för små för att dessa konventioner ska gälla ombord.</p><p>Situationen och glappet i lagstiftningen kan ge upphov till illojal konkurrens, där redare skaffar sig konkurrensfördelar genom att använda sig av undermåligt tonnage och genom att dumpa villkoren för anställda och kraven på arbetsmiljön. I förlängningen innebär detta även en ökad risk för sjöolyckor och skador på miljön.</p><p>Vänsterpartiet anser att det är självklart att utländska fartyg som används i svensk inrikestrafik ska räknas som en del av den svenska sjöfartsmarknaden och att de ska behandlas som om de vore svenska fartyg beträffande tillsyn och regler för sjösäkerhet, anställningsvillkor och arbetsmiljö. Ingen arbetsgivare ska kunna komma undan sitt ansvar genom att fulflagga sina fartyg och därmed försöka komma undan de regler Sverige har när det gäller trygghet och säkerhet på arbetsplatsen och grundläggande arbetsvillkor. Det handlar om likvärdiga konkurrensmöjligheter, om sjösäkerheten och om de anställda. Regeringen bör komma med förslag för en sammanhållen lagstiftning för sjöfartscabotage i svenska vatten, i vilken alla fartyg som utför cabotage i Sverige lyder under svenska lagar och regler och svenska myndigheters tillsyn, oavsett flaggstat.</p><p>Fru talman! Sjöfarten är en global marknad, och det finns många problem internationellt gällande arbetsmiljö och arbetsvillkor ombord på fartyg. I vissa fall råder slavliknande villkor ombord. Enligt oss ska statligt ägda bolag, affärsverk, verk och myndigheter ha ett särskilt ansvar för att deras verksamhet är hållbar när det gäller klimat, miljö och social hållbarhet. Flera statliga bolag, till exempel LKAB och Sveaskog, använder sig av transporter till sjöss utan att ställa krav på arbetsmiljö och anställningsvillkor ombord på fraktfartygen.</p><p></p><p>Vänsterpartiet anser att alla verksamheter som det offentliga på något sätt styr över, även genom ägande, ska föregå med gott exempel. Regeringen bör därför i sina ägaruppdrag och direktiv till statliga bolag, verk, affärsverk och myndigheter uppdra åt dessa att enbart använda sjöfartstransporter som är certifierade enligt Responsible Shipping Initiative.</p><p>Fru talman! Även arbetsplatser till sjöss ska självklart omfattas av de lagar och regler som vi har kring arbetsmiljö och arbetsvillkor. Det är dags att det blir verklighet.</p> 0547805254924 H801TU7 N 2021-06-08 17:40:34 515690 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H80999/#anf97