5091086 H80996 Protokoll 2020/21:96 Torsdagen den 18 mars 2020/21 96 2021-03-18 00:00:00 Finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor ärendedebatt 00a39d12-813d-f111-8812-6805cad9744d 5 Dennis Dioukarev (SD) SD <p>Fru talman! I dag debatterar vi finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor. Det är frågor som är helt avgörande för sparande och investeringar och för att bygga ett robust skyddsnät mot finansiella kriser.</p><p> Fru talman! För nästan 400 år sedan hade tulpanen precis kommit till Europa via Osmanska riket. Den uppfattades då som en exotisk växt och hade tidigare bara varit tillgänglig för botaniker, men nu blev den alltså tillgänglig för allmänheten. Man hade dessutom upptäckt att tulpanlöken hade fina kvaliteter som handelsvara. </p><p>Det kom att bli något av en statussymbol att spekulera i tulpaner, och ganska snabbt hade priserna tiodubblats. Vid det laget hade folk sålt hus, hem och mark för att finansiera sina investeringar. Förr eller senare stagnerade naturligtvis uppgången, och då sprang folk till torget för att realisera sina vinster. Problemet var dock att antalet säljare då vida översteg antalet köpare. Kalaset fick sig därmed ett abrupt slut, priserna stack söderut och Nederländerna gick in i en recession när vad som anses vara världens första finansiella bubbla – Tulpanmanin – sprack år 1637.</p><p>I dag är det inte längre tulpanlökar som sätter världsekonomin i gungning, men de grundläggande marknadskrafterna är exakt desamma. Skillnaden är att de finansiella marknaderna i dag är sammankopplade på global nivå, vilket är förklaringen till att en nationell subprimekris på andra sidan Atlanten kunde utvecklas till att bli en global finansiell härdsmälta. </p><p>Oavsett orsak – vare sig det handlar om tulpanlökar i Nederländerna eller om subprimelån i USA – är resultatet av finansiella kriser alltid skoningslöst. De kommer med gigantiska samhällsekonomiska kostnader i form av arbetslöshet, lägre pensioner, ökade hälso- och sjukvårdskostnader, ökad kriminalitet och ökad psykisk ohälsa. Det är anledningen till att rätt regleringar, tillsyn och kontroll de facto är avgörande för sunda finansmarknader, tillväxt och välstånd.</p><p>Det är dessa tunga frågor på makronivå som finansiell stabilitet i grunden handlar om, och här har de svenska expertmyndigheterna ett delat ansvar tillsammans med regeringen. I praktiken får man dock zooma in för att fånga de frågor som avhandlas här i dag. I detta sammanhang är politikens roll att skapa förutsättningar som tillåter att välstånd skapas, vilket man gör genom att bygga ett friskt finansiellt kretslopp och stimulera investeringar.</p><p>Det kan låta som ett komplicerat uppdrag, vilket det också är, men jag vill hävda att mycket handlar om att sätta upp spelregler och skapa förutsägbarhet. Det finns få saker som gör hushålls- och företagssektorerna mer nervösa än politiker som skapar osäkerhet om de långsiktiga förutsättningarna för sparande och investeringar. Låt mig exemplifiera detta med en fråga! När regeringen går ut och säger att kapitalskatterna ska höjas, blir entreprenörer då mer eller mindre sugna på att riskutsätta sitt kapital, sin karriär och potentiellt sin hälsa? Jag tror inte att jag behöver artikulera svaret på den frågan.</p><p>Vad jag vill rikta fokus mot är att det inte går att vifta bort detta som politisk retorik, eftersom regeringen har en trovärdighet när det gäller att göra verklighet av hot. Under förra mandatperioden bestraffade man sparande inte en utan två gånger genom att höja skatten på ISK. Frågorna som infinner sig mot denna bakgrund är: Vilka kapitalskatter är det som ska höjas? Hur mycket ska de höjas, och när? Att frågorna över huvud taget ställs är allvarligt, men att de ställs i en lågkonjunktur är synnerligen allvarligt. När vi som mest behöver höja aktiviteten i ekonomin och när de svenska företagen redan ligger ned slår regeringen som hårdast och skadar Sverige som innovationsland.</p><p>Fru talman! Det senaste året har inneburit ett explosionsartat intresse för aktier som tillgångsslag. Särskilt utmärkande är intresset bland unga vuxna. Eget sparande är bra av uppenbara skäl, men det är också direkt nödvändigt för min generation. Sverige har i dag har en stor grupp pensionärer som lever i relativ fattigdom, och dessvärre ser pensionsprognoserna ännu mörkare ut. Detta är de praktiska realiteter som gör att politiken borde göra allt i sin makt för att uppmuntra privat pensionssparande.</p><p>På en mer principiell, ideologisk nivå är vi av uppfattningen att politikens uppgift i detta sammanhang är att ge människor verktyg för att forma sin egen framtid. Tyvärr verkar stora delar av denna kammare inte dela denna uppfattning. I finansutskottet har oppositionen nyligen drivit igenom fri flytträtt på pensionssparande, dock efter att regeringen fick bakläxa av utskottet. Ett liknande exempel, fast i motsatt riktning, är överenskommelsen om premiepensionssystemet, PPM. Där inskränker man pensionsspararnas valfrihet i fondutbudet – ett fondutbud som dessutom ska godkännas av en ny myndighet genom en statlig urvalsprocess. Det är alltså statliga tjänstemän, regeringens förlängda arm, som ska bestämma hur du ska lägga upp ditt sparande. Det känns inte särskilt förtroendeingivande.</p><p>I motsats till detta har Sverigedemokraterna flera förslag som skulle stärka människors privatekonomi. Till exempel måste ISK-lagen moderniseras för att möjliggöra för småsparare att delta i fler börsintroduktioner, så kallade IPO:er. Det är ett förslag som dessutom borde kunna hanteras inom ramen för krisstöden till de svenska företagen under pandemin, eftersom det skulle underlätta bolagens kapitalanskaffning.</p><p>Vidare måste skatten på ISK sänkas till samma nivå som före regeringens senaste höjning. Det skulle stimulera sparande och ge individen trygghet i livets olika skeden.</p><p>Villkoren för personaloptioner måste förbättras för att små, snabbväxande innovationsbolag ska få hjälp att hitta rätt kompetens och förbättra kapitalförsörjningen.</p><p>Det andra amorteringskravet måste avskaffas permanent för att unga vuxna ska ges en inträdesmöjlighet på bostadsmarknaden i våra mest snabbväxande och arbetsintensiva regioner.</p><p>Alla dessa förslag har en sak gemensamt: De är lågt hängande frukter, och den statsfinansiella kostnaden är liten eller obefintlig. Men de skulle göra stor skillnad för investeringar, och således för jobbskapande och tillväxt, i landet. Sverigedemokraterna kommer att vara en garant för att utvecklingen drivs i denna riktning.</p><p>Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservationer 2, 7, 12 och 15.</p> 0344222203323 H801FiU22 N 2026-04-21 14:53:46 678790 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H80996/#anf5