5089464 H80988 Protokoll 2020/21:88 Torsdagen den 4 mars 2020/21 88 2021-03-04 00:00:00 Klimatpolitik ärendedebatt d734ab05-ffb7-eb11-914f-901b0eac4c78 2 Martin Kinnunen (SD) SD <p>Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 13.</p><p>Vi debatterar i dag klimatpolitik. Alla är införstådda med att utmaningarna är omfattande. Vi har nu gått igenom en årslång pandemi, som orsakat extrema efterfrågefall över hela världen. Detta har resulterat i många dödsfall såväl som en direkt följd av smittan som av indirekta anledningar. Fattigdomen i världen har ökat. Värst drabbade är inte vi i västvärlden, utan det är utvecklingsländerna som har drabbats allra värst.</p><p></p><p>Vi har också kunnat se att utsläppen har minskat. Enligt den senaste statistiken som jag läste från IEA handlar det om 6 procent. Samtidigt kan man se att pandemin visserligen fortgår globalt, men den varierar i storlek samtidigt som vissa kontinenter är mindre drabbade än andra. Då har man kunnat se att priset på olja nu är tillbaka på samma nivåer som före pandemin, och jämför man december i fjol med december 2019 kan man se att utsläppen i stället ökade med 2 procentenheter.</p><p>Jag vill hävda att man inte ska få för sig att pandemin plötsligt kommer att förändra bilden av hur beroende världen är av fossil energi och hur utsläpp och ekonomisk tillväxt fortfarande är korrelerade med varandra.</p><p>Herr talman! Vi sverigedemokrater är tydliga med att vi står bakom Parisavtalet och ambitionen att pressa ned utsläppen på global nivå så att temperaturökningen hamnar på en hanterbar nivå. Politiken måste därför kännetecknas av effektivitet, och den måste kombineras med ökat ekonomiskt välstånd. Botemedlet får naturligtvis inte vara värre än sjukdomen. Vi ska inte gå igenom efterfrågefall i likhet med det under pandemin för att minska utsläppen.</p><p>För att detta ska vara möjligt måste man göra upp med en del motsägelser inom klimatpolitiken, såväl i Sverige som globalt. Ett sådant problem är den svenska elförsörjningen. Vi har i Sverige i dag en genomreglerad elmarknad som präglas av en lång rad styrmedel och subventioner. En hel del regleringar krävs naturligtvis. El är inte som vilken produkt som helst. För att vårt högteknologiska samhälle ska kunna fungera måste elen vara tillgänglig jämt, och priset måste vara på en relativt låg nivå för att vi ska kunna bibehålla vår konkurrenskraft.</p><p>Att då ha politiska mål om 100 procent förnybart och regelverk som kraftigt försämrar möjligheten att bygga ny kärnkraft är inte rimligt. Det är tillåtet att bygga kärnkraft, sägs det i dag, men det är bara tillåtet för ett fåtal företag på några få platser i Sverige. Och det är bara en viss typ av reaktorer som är tillåtna. Lägger man till att ett av företagen tvingades avbryta planerna på ny kärnkraft för att MP skulle infria sina vallöften kan man i praktiken säga att det i dag finns ett politiskt förbud, eftersom begränsningarna som politiken satt upp är omfattande.</p><p>Herr talman! Sverige har i dag ett statligt ägt energibolag. Det är rimligt att staten genom sitt ägarinflytande kan se till såväl samhällsekonomisk nytta som till klimatpolitisk betydelse i vår region när man tar ställning till investeringar. Ser man isolerat till bolagets egen lönsamhet kan det vara betydligt bättre med kraftigt varierade priser och brist i systemet ibland. Men Sverige behöver ny kärnkraft och politisk vilja för att göra detta möjligt. Det handlar om forskning, ägardirektiv till Vattenfall och regelverk för hur man får godkännande för att bygga ny kärnkraft.</p><p>Herr talman! Inom EU-kommissionen håller man just nu på att ta fram detaljerna för hur taxonomin ska se ut. Det handlar om att grönlista och rödlista olika investeringar, något som i sin tur kommer att styra vilka investeringar som blir lönsamma. Det finns, som ofta med EU-regelverk, en god tanke. Men i ivern att detaljstyra enligt principen one size fits all blir det, som ofta, väldigt fel. Regelverket är alltför detaljerat och omfattande och tar inte hänsyn till att en investering kan vara grön i ett land samtidigt som den i ett annat land är att betrakta som röd. Den svenska regeringen har utan att tänka sig för släppt igenom detta, vilket kan få allvarliga konsekvenser för såväl svensk konkurrenskraft som arbetet med att minska utsläppen i Sverige och i andra länder. Nu har kommissionen givits en delegerad akt, som de mer eller mindre äger. Det är nu av största vikt att Sverige med hjälp av allierade gör vad man kan för att minska skadligheten med detta förslag.</p><p></p><p>Herr talman! Det talas mycket om de konsumtionsbaserade utsläppen i dag. Miljömålsberedningen ska inom kort starta ett arbete med just de frågorna. Sverigedemokraterna har länge lyft ett annat perspektiv, nämligen den otroliga klimatnytta som svenska företag bidrar med i dag och vilken stor potential det finns att öka detta i framtiden. Detta får alltför lite fokus, kanske för att det är svårare för politiker att sola sig i glansen av vad företagen gör. Det kanske är mer populistiskt att vara den som tvingar på företag nya styrmedel och regelverk.</p><p>Förra veckan kom en rapport, finansierad av Svenskt Näringsliv och Vinnova, som sätter siffror på det vi sverigedemokrater länge har haft med i våra klimatpolitiska motioner. Det handlar om att ju fler varor och tjänster som produceras här i Sverige, desto mer kan Sverige bidra till minskade utsläpp i världen. Rapporten är intressant - jag tror att det är första gången man gör en seriös ansats att mäta svensk exports klimatnytta för världen. Och resultaten är slående: Nyttan med svensk export är större än alla våra utsläpp från transportsektorn, exempelvis.</p><p>Herr talman! Sverige behöver en ny regering. Vi behöver en regering som efter många års stagnation med låga tillväxttal kan få fart på företagen. Vi behöver producera mer mat i Sverige, och vi behöver producera fler energiintensiva produkter. På så vis kan vi bidra till minskade utsläpp globalt, vilket skulle överstiga alla våra bidrag, samtidigt som vi ökar vårt välstånd. </p><p>Från Sverigedemokraternas sida är vi övertygade om att ett bättre företagsklimat är nyckeln till en framgångsrik klimatpolitik. Därför fungerar det inte att vi till exempel har en regering som låter ansökningar om gruvdrift ligga och samla damm i sådan utsträckning att företagen i stället investerar i mineral i andra länder, samtidigt som vi vet att mineralutvinning i Sverige är en vinst för klimatet. Det talas också för lite om de ytterst låga tillväxttal Sverige har i dag, vilket på sikt hotar såväl vårt välstånd som vår möjlighet att bidra till minskade utsläpp globalt. </p><p>De profilerade reformerna, som klimatbilsbonusar, solcellsstöd och bidrag till regioner och kommuner, utgör i sammanhanget ytterst små bidrag jämfört med vad man skulle åstadkomma med en blomstrande svensk exportindustri. Där kan bidraget bara i dag beräknas till hela 26 miljoner ton, vilket är skillnaden mellan de utsläpp industrin har i dag och hur stora utsläppen skulle bli om produkterna producerades i andra länder. Detta beror till stor del på vår fossilfria el och vår höga tekniska kompetens. </p><p>Ska utvecklingen kunna fortsätta måste politiken bidra med möjligheter som exempelvis tillgång på billig och ren energi, och vi måste ha klimatmål som tar hänsyn till de positiva bidragen från vår industri och vårt lantbruk i ett globalt perspektiv. Genom att vara offensiva och satsa på vår export framför att exempelvis straffa enskilda medborgare i vårt land som behöver köra bil kan vi göra skillnad på riktigt.</p> 0294138886823 H801MJU9 N 2021-05-18 19:33:04 512590 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H80988/#anf2