<anforande>
<dok_hangar_id>5089269</dok_hangar_id>
<dok_id>H80987</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2020/21:87 Onsdagen den 3 mars</dok_titel>
<dok_rm>2020/21</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2021-03-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Språkplikt - deltagande i vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi) för rätt till försörjningsstöd</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>496f8c75-feb7-eb11-914f-901b0eac4c78</anforande_id>
<anforande_nummer>28</anforande_nummer>
<talare>Lorena Delgado Varas (V)</talare>
<parti>V</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Ledamot efter ledamot går upp i talarstolen och säger att detta krav måste ställas. Men kravet finns redan. I dag kan elever få avdrag om de inte deltar i undervisningen, och så vidare. Det finns redan bestämmelser och praxis som villkorar rätten till försörjningsstöd. Egentligen är det mer fråga om en symbolisk lagändring. Men det finns ett problem som flera olika remissinstanser lyfter upp, nämligen att kravet låser socialsekreterarna. Det finns tillfällen då man inte anser att språkundervisningen är prio ett, utan i stället behöver andra arbetsmarknadsinsatser göras. Språkkravet tillåter inte att socialsekreterarna kan göra en egen bedömning av de personer som söker försörjningsstöd.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Varför lägger man fram ett lagkrav på sådant som redan görs och som riskerar att låsa in socialsekreterarna i att hantera personerna på ett visst sätt? På så sätt ges socialsekreterarna inte möjlighet att agera professionellt.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0852475703226</intressent_id>
<rel_dok_id>H801SoU21</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2021-05-18 19:29:13</systemdatum>
<systemnyckel>512410</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H80987/#anf28</protokoll_url_www>
</anforande>
