<anforande>
<dok_hangar_id>5077629</dok_hangar_id>
<dok_id>H80950</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2020/21:50 Onsdagen den 9 december</dok_titel>
<dok_rm>2020/21</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>2020-12-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationellt utvecklingssamarbete</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>f9713456-873d-f111-8812-6805cad9744d</anforande_id>
<anforande_nummer>115</anforande_nummer>
<talare>MAGDALENA SCHRÖDER (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Det stämmer inte. Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer ska genomsyra allt svenskt utrikespolitiskt engagemang, alla biståndsprojekt och all diplomati. Det gäller alla Sveriges utrikespolitiska engagemang, helt enkelt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter finns det otroligt många fler verktyg än det traditionella utvecklingsbiståndet. Det resultat som just projekten att förbättra demokratin syftar till är otroligt angeläget och viktigt. Men tittar man på det resultat som de projekten har lett till har det lämnat väldigt mycket att önska.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Då kanske det ibland kan vara bättre att helt enkelt frysa biståndet om utvecklingen går åt fel håll. Vi kan ta ett land som Tanzania till exempel. Vilken positiv utveckling kan vi säga att det svenska bidraget faktiskt har lett till? Har vi fått så mycket resultat som vi önskade, eller hade det varit bättre att frysa biståndet till statliga aktörer i Tanzania till exempel? Det hade kanske varit en bättre demokratimarkering.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id></intressent_id>
<rel_dok_id>H801UU2</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2026-04-21 15:38:48</systemdatum>
<systemnyckel>679393</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H80950/#anf115</protokoll_url_www>
</anforande>
