<anforande>
<dok_hangar_id>5077629</dok_hangar_id>
<dok_id>H80950</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2020/21:50 Onsdagen den 9 december</dok_titel>
<dok_rm>2020/21</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>2020-12-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationellt utvecklingssamarbete</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>f3713456-873d-f111-8812-6805cad9744d</anforande_id>
<anforande_nummer>109</anforande_nummer>
<talare>MAGDALENA SCHRÖDER (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Det är ett faktum att det är en väldigt stor diskrepans mellan pengarna vi betalar ut i bistånd och pengarna som vi lägger på kontroll och uppföljning. Även där sticker Sverige ut. I en jämförelse med våra nordiska grannländer och Storbritannien kan det konstateras att Sverige lägger minst på just kontroll och uppföljning, eller administrativa kostnader, som andel av biståndsramen. Det kan ju såklart låta väldigt positivt – alla vill ju hålla de onödiga administrativa kostnaderna nere. Ingen vill betala för onödig byråkrati. Men är diskrepansen för stor mellan pengarna vi betalar ut och pengarna vi lägger på kontroll och uppföljning har vi inte tillräcklig kontroll på biståndet, och det visas av de korruptionsskandaler som har skett.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id></intressent_id>
<rel_dok_id>H801UU2</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2026-04-21 15:38:48</systemdatum>
<systemnyckel>679387</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H80950/#anf109</protokoll_url_www>
</anforande>
