5074208 H80933 Protokoll 2020/21:33 Onsdagen den 11 november 2020/21 33 2020-11-11 00:00:00 Riksrevisionens rapport om återvändandeverksamheten ärendedebatt 84449a9d-ad34-eb11-914a-901b0e9b71a8 60 Hans Eklind (KD) KD <p>Fru talman! I det nya förslaget till en asyl- och migrationspakt för EU skriver kommissionen på följande sätt: "EU:s migrationsregler kan vara trovärdiga endast om de som inte har rätt att stanna i EU verkligen återvänder." Detta är på alla sätt givetvis sant. Det är dock också en enorm utmaning, för vi vet att bara omkring en tredjedel av de som ska återvända även gör det. Att endast de som har rätt att stanna får stanna är dock givetvis lika sant för svensk del. </p><p>Här diskuterar vi nu Riksrevisionens rapport om återvändandeverksamheten, och det är en mindre munter läsning, för att uttrycka det hela försiktigt. Kristdemokraterna har tillsammans med Moderaterna lämnat in en följdmotion med anledning av Riksrevisionens skarpa kritik. Jag yrkar givetvis bifall till reservation 1 men också till utskottets förslag om att tillsätta en utredning som ska se över ansvarsfördelningen för återvändandeverksamheten.</p><p>Riksrevisionen konstaterar att det är svårt att bedöma hur många som är kvar i Sverige eller EU utan tillstånd trots registrerad utresa. Låt det sjunka in ordentligt! Det är för mig en gåta att vi inte har en större och mer engagerad och intensiv debatt om hur vi kan se till att återvändandet förbättras. Riksrevisionen ifrågasätter om det är möjligt att väsentligt effektivisera återvändandeverksamheten med befintliga myndighetsuppdrag och befintlig ansvarsfördelning mellan myndigheterna.</p><p>Av denna anledning har vi därför föreslagit att en utredning tillsätts som ska se över ansvarsfördelningen och vidare överväga om det inte borde vara <em>en</em> myndighet som ska ha det övergripande ansvaret för återvändandearbetet. Detta har vi i Kristdemokraterna motionerat om tidigare. I denna del finns det tack och lov stöd i Sveriges riksdag.</p><p>Låt mig få uppehålla mig lite grann vid det som kallas målkonflikter. Riksrevisionen pekar på att dessa konflikter försvårar återvändandet när den signal som skickas ut är att ett nej kanske inte är ett nej. Riksrevisionen exemplifierar med spårbytet, det vill säga att man kan få en ny prövning för arbete eller studier trots att man har ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning. Riksrevisionen nämner också de ensamkommande som i stället för att avvisas eller utvisas nu får studera på gymnasienivå.</p><p>Föga visste Riksrevisionen när de skrev det att denna målkonflikt skulle späs på ytterligare genom de senaste dagarnas utveckling. I fredags lät nämligen Migrationsverket helt plötsligt meddela att provanställning nu räcker för permanenta uppehållstillstånd. Enligt den tillfälliga lagen som gäller ska dock de ungdomar som beviljas permanent uppehållstillstånd kunna försörja sig. I förarbetena framgår tydligt att det ska handla om en varaktig försörjning. Det har Migrationsverket i så kallade rättsliga ställningstaganden gjort en tolkning av och kommit fram till att det handlar om att man ska ha en tillsvidareanställning eller en visstidsanställning om minst två år. Det här har myndigheten kommunicerat om och om igen, även under innevarande år. Nu ska detta helt plötsligt inte gälla längre. Notera att ingenting i vår nuvarande lagstiftning har förändrats eller justerats.</p><p></p><p>Fru talman! Att jag uppehåller mig vid villkoren för PUT beror inte enkom på att det är en högaktuell fråga. Hanteringen visar ett praktexempel på hur det <em>inte</em> får fungera om vi ser att målkonflikter är ett problem för att få till ett effektivt och frivilligt återvändande. Att målkonflikter är ett avgjort problem är inget som bara Riksrevisionen eller Kristdemokraterna påstår, utan det har många andra också lyft fram. Det gäller bland annat Delegationen för migrationsstudier, Delmi, som så sent som i år har skrivit om detta i en rapport om återvändandepolitiken.</p><p>Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga något helt kort om asylansökningsområden. Kristdemokraterna föreslog 2015 att så kallade asylansökningsområden skulle inrättas i närheten av våra stora gränsövergångar. Där ska man få registrera sin asylansökan. Där ska också en första bedömning av ärendena göras. Detta är ett sätt att få till en snabbare registrering, men det utgör också en beslutsprocess som är både effektiv och rättssäker. Förslaget möttes givetvis av sedvanlig hård kritik från regeringen och migrationsminister Morgan Johansson. Men sedan dess har en statlig utredning presenterat ett förslag om så kallade ankomstcenter. De bär på väldigt tydliga likheter med Kristdemokraternas förslag.</p><p>Asylansökningsområden gör det möjligt att få ett samlat mottagande och en samlad beslutsprocess som avgjort förbättrar möjligheterna att förhindra att människor avviker och hamnar i en utsatt position. De som avviker från asylansökningsområden innan en asylansökan är färdigbehandlad ska mötas av polis som informerar om att man inte längre har rätt att vara i Sverige. Om man inte ansöker om asyl ska man lämna landet.</p><p>Jag hoppas utifrån de uppenbara problem som finns med återvändandet, som Riksrevisionen på ett bra sätt pekar ut, att vårt förslag om asylansökningsområden därmed blir föremål för en konstruktiv diskussion framöver. Jag yrkar bifall till reservation 1, som Kristdemokraterna har skrivit tillsammans med Moderaterna, och till utskottets förslag om en utredning om ansvarstagandet för återvändandeverksamheten.</p><p>(Applåder) </p> 0494242537816 H801SfU6 N 2020-12-02 15:50:44 496120 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H80933/#anf60