<anforande>
<dok_hangar_id>5098474</dok_hangar_id>
<dok_id>H809127</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2020/21:127 Onsdagen den 26 maj</dok_titel>
<dok_rm>2020/21</dok_rm>
<dok_nummer>127</dok_nummer>
<dok_datum>2021-05-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barn som bevittnar brott </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>a8e852a9-3416-ec11-9160-901b0e9b71a0</anforande_id>
<anforande_nummer>27</anforande_nummer>
<talare>Juno Blom (L)</talare>
<parti>L</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Precis som Gudrun Nordborg ger uttryck för handlar det om att se till att den som har begått ett brott ska straffas. Det också otroligt viktigt att vi företräder barnet på ett korrekt sätt. Jag delar helt och hållet denna uppfattning. Som ledamoten Nordborg tar upp ska vi debattera det här i civilutskottet senare. Barn behöver ombud i alla de tvistemål som gäller för att deras talan ska kunna föras.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag talar här för din idé. Jag delar nämligen din uppfattning helt och hållet. Barnkonventionen har ju nu blivit lag, och det som kanske skiljer befintlig lagstiftning från barnkonventionen är rätten att komma till tals. Då måste vi skapa förutsättningar för det. Jag tänker därför inte motsätta mig det ledamoten Nordborg säger om detta. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är viktigt att vi alla inser att om vi ska få våldsutsatta kvinnor och barn att känna att samhället står på deras sida, förutom i lagstiftningen, handlar det också om konsekvensen av våldet, som behöver brytas. Vi måste se över frågorna om ombud och att man inte ska ha rätt till vårdnad när man väljer att utöva våld.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0719332223713</intressent_id>
<rel_dok_id>H801JuU35</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2021-09-15 16:53:49</systemdatum>
<systemnyckel>520897</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H809127/#anf27</protokoll_url_www>
</anforande>
