<anforande>
<dok_hangar_id>5097746</dok_hangar_id>
<dok_id>H809124</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2020/21:124 Torsdagen den 20 maj</dok_titel>
<dok_rm>2020/21</dok_rm>
<dok_nummer>124</dok_nummer>
<dok_datum>2021-05-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksrevisionens granskning av Sidas garantiverksamhet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>af27a0b5-3316-ec11-9160-901b0e9b71a0</anforande_id>
<anforande_nummer>141</anforande_nummer>
<talare>HELENA ANTONI (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för att han tog sig tid att delta i debatten. Det uppskattas verkligen.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! Jag ber om ursäkt om jag är lite tjatig i debatten. Jag måste erkänna att jag känner mig lite ensam här på kanten i kampen om resultatorientering.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Regeringen bedömer att garantiinstrumentet inom utvecklingssamarbetet på ett kostnadseffektivt och innovativt sätt bidrar till att nå det biståndspolitiska målet. Så inleds regeringens skrivelse.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det jag finner märkligt är att regeringen inte alls nämner problematiken med enprocentsmålet. Sidas medarbetare uppger att incitamenten är starkare att använda andra instrument än garantier på grund av att de är kostnadseffektiva och inte genererar utbetalningar. Detta är en tydlig konsekvens av nuvarande ordning, där utgiftsmålet att spendera pengar är överordnat resultaten.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Min fråga till statsrådet är därför: Varför kommenterar inte regeringen att utgiftsmålet leder till att Sida prioriterar utbetalningar framför garantier?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id></intressent_id>
<rel_dok_id>H801UU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2021-09-15 16:47:10</systemdatum>
<systemnyckel>520729</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H809124/#anf141</protokoll_url_www>
</anforande>
