<anforande>
<dok_hangar_id>5057657</dok_hangar_id>
<dok_id>H70985</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2019/20:85 Onsdagen den 11 mars</dok_titel>
<dok_rm>2019/20</dok_rm>
<dok_nummer>85</dok_nummer>
<dok_datum>2020-03-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommunala frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>521e7b2d-1786-ea11-9132-901b0eac4c78</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>Dennis Dioukarev (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Man kan naturligtvis göra sig lustig över att min partiledare, till skillnad från Ulla Anderssons, beger sig ut i verkligheten för att bilda sig en egen uppfattning och kunna utforma vår politik utifrån den verklighet han ser när det gäller vad som är bäst för människorna på plats där nere och vad som är bäst för Sverige. Jag tycker att det är ett rimligt sätt att bygga sin politik på. Vänsterpartiet håller sig i stället på säkert avstånd innanför dessa väggar. Jag tycker att det visar på ett elitistiskt förhållningssätt till det politiska hantverket. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vad gäller sakfrågan är det en våg av människor som nu kommer från Afghanistan, Afrika och Iran. Sättet man forcerar gränserna på visar på att man inte respekterar nationers suveränitet, och man respekterar inte mottagarlandets lagar. Det bränns bilar, och det bränns däck. Det kastas gatstenar, och kyrkor vandaliseras. Då handlar det inte om flykt längre. Därför är det en befogad fråga vad Ulla Andersson vill kalla fenomenet att tusentals unga, arga män forcerar ett lands gräns med våld. Den frågan vill jag ha svar på. &lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0344222203323</intressent_id>
<rel_dok_id>H701FiU26</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2020-04-24 12:35:11</systemdatum>
<systemnyckel>485953</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H70985/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
