<anforande>
<dok_hangar_id>5053625</dok_hangar_id>
<dok_id>H70962</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2019/20:62 Onsdagen den 22 januari</dok_titel>
<dok_rm>2019/20</dok_rm>
<dok_nummer>62</dok_nummer>
<dok_datum>2020-01-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sveriges feministiska utrikespolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>ce34765b-a363-ea11-912e-901b0eac4c78</anforande_id>
<anforande_nummer>60</anforande_nummer>
<talare>Sara Heikkinen Breitholtz (S)</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Tack för frågorna, Yasmine Posio! Vi kan förstås debattera vapenexporten, men är detta verkligen rätt forum? &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Om vi konstaterar att Sverige av olika historiska försvars- och säkerhetspolitiska anledningar har en vapenexport med världens striktaste demokratikriterium är frågan: Gör inte det att vi också kan bedriva en feministisk utrikespolitik? Om vi vill att färre kvinnor ska drabbas av krig och konflikt - och där tror jag att jag och Yasmine Posio är helt enade - är det en viktig prioritering att fortsätta satsa på dialog, diplomati, FN och OSSE. Vi ska prioritera agendan med resolution 1325, alltså kvinnor, fred och säkerhet i FN. Allt detta gör den feministiska regeringen. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag förstår att Yasmine Posio och Vänsterpartiet är emot krig; det är även Socialdemokraterna, jag och utrikesminister Ann Linde. Jag önskar också att världen inte behövde vapen, men i en värld där vapen trots allt fortfarande behövs är det kanske bättre att vi exporterar vapen och försvarar kvinnorna med dem. &lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0873650166625</intressent_id>
<rel_dok_id>H701UU6</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2020-03-11 15:20:24</systemdatum>
<systemnyckel>482612</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H70962/#anf60</protokoll_url_www>
</anforande>
