<anforande>
<dok_hangar_id>5050738</dok_hangar_id>
<dok_id>H70953</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2019/20:53 Tisdagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>2019/20</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>2019-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Migration </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>f1dc40d6-3148-ea11-9130-901b0e9b71a0</anforande_id>
<anforande_nummer>102</anforande_nummer>
<talare>Fredrik Malm (L)</talare>
<parti>L</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Det är lite svårt för Sverige att bestämma hur Kenya ska använda sin asylrätt. Det vi har ansvar för är människor som kommer till Sverige och söker asyl.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag kan hålla med om att det inte är rimligt att människor sicksackar sig genom många länder för att söka asyl i ett specifikt land, utan det är rimligt att man söker skydd i det första land man kommer till där man har möjlighet att få skydd. Jag instämmer i detta. Vi har också Dublinförordningens princip om första asylland och annat. Det är alltså inga konstigheter.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det blir dock problem om man ersätter asylrätten med en idé om att alla ska tas emot på kvot. Ska en rysk oberoende journalist som hoppar av på en litteraturkonferens i Köpenhamn och söker asyl där skickas till en inhägnad udde i Tunisien och ställa sig i kö för att tas emot på kvot? Då har vi ju ingen asylrätt. Jag är glad att Paula Bieler inte förespråkar denna linje.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0766496753128</intressent_id>
<rel_dok_id>H701SfU4</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2020-02-05 17:09:41</systemdatum>
<systemnyckel>479946</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H70953/#anf102</protokoll_url_www>
</anforande>
