<anforande>
<dok_hangar_id>5050099</dok_hangar_id>
<dok_id>H70950</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2019/20:50 Torsdagen den 12 december</dok_titel>
<dok_rm>2019/20</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>2019-12-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Areella näringar, landsbygd och livsmedel</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>af4e4fc8-7542-ea11-9130-901b0e9b71a0</anforande_id>
<anforande_nummer>155</anforande_nummer>
<talare>John Widegren (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt; STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Areella näringar, landsbygd och livsmedel&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! Tack för svaret! Problemet är i mångt och mycket lönsamheten, som vi redan har sagt flera gånger.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Men vi väljer ju hela tiden att försvåra och fördyra. Det är det vi faktiskt gör nu. Ni skulle mycket väl ha kunnat gå med på vårt förslag att sänka till exempel bränsleskatterna nu. Det är något som ska vara övergående, men det ger direkt effekt nu. Det ger direkt effekt för de primärproducenter som faktiskt tvingas leverera produkter varje vecka. Oavsett om det gäller spannmål, kött eller skog har de högre kostnader. Och det beror inte på att vi ligger för lågt skattemässigt i dag, utan vi ligger högt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Med vårt förslag på nya skatter på bränslen hade vi i stället legat normalt jämfört med konkurrerande länder. Varför väljer man inte att göra några korta intensiva saker som genererar lönsamhet direkt så att vi kommer på rätt köl igen? Nu tittar man ju på en handlingsplan som kanske rör sig fem eller tio år bort i tiden innan det vänder.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>025877594729</intressent_id>
<rel_dok_id>H701MJU2</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2020-01-29 10:01:04</systemdatum>
<systemnyckel>479113</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H70950/#anf155</protokoll_url_www>
</anforande>
