<anforande>
<dok_hangar_id>5049872</dok_hangar_id>
<dok_id>H70949</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2019/20:49 Onsdagen den 11 december</dok_titel>
<dok_rm>2019/20</dok_rm>
<dok_nummer>49</dok_nummer>
<dok_datum>2019-12-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Försvar och samhällets krisberedskap</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>56810ea9-263e-f111-8b69-6805cafea079</anforande_id>
<anforande_nummer>124</anforande_nummer>
<talare>Beatrice Ask (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Hoppet är vår vän – ja, jag har också tagit studenten, men man kan inte bara leva på hoppet, Niklas Karlsson. Man måste också göra något för att saker ska bli verklighet. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag delar uppfattningen att vi har stora värden att trygga. Därför undrar jag varför det inte har hänt nästan någonting när det gäller den civila delen av försvaret och varför det i den uppgörelse ni har gjort inte ingår några medel för att säkerställa åtminstone några av det sjuttiotal konkreta förslag som Försvarsberedningen lade fram 2017. Det går väldigt sakta, är min känsla. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vi börjar nu ana att vi ska få ett cybercentrum som kan arbeta mot it-attacker, och det är bra. Men verkligheten är ju den att det är MSB, Must, Säpo och Försvarsmakten som på eget initiativ och inom egen ram har planerat och påbörjat det arbetet. Först därefter lyckades regeringen komma fram till att säga att Sverige ska ha detta. Det duger inte. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Min fråga är: Kan man tänka sig ett lite högre tempo från regeringen i arbetet framöver?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0262017901513</intressent_id>
<rel_dok_id>H701FöU1</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2026-04-22 10:39:10</systemdatum>
<systemnyckel>680582</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H70949/#anf124</protokoll_url_www>
</anforande>
