<anforande>
<dok_hangar_id>5048350</dok_hangar_id>
<dok_id>H70939</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2019/20:39 Onsdagen den 27 november</dok_titel>
<dok_rm>2019/20</dok_rm>
<dok_nummer>39</dok_nummer>
<dok_datum>2019-11-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Statens budget 2020 Rambeslutet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>ad6ed504-f720-ea11-912c-901b0e9b71a8</anforande_id>
<anforande_nummer>50</anforande_nummer>
<talare>Jakob Forssmed (KD)</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Jag har inget emot skattesänkningar på jobb. Men då tror jag att det är viktigt att göra det på det mest effektiva sättet. Jag är inte säker på hur stora möjligheterna för det kommer att vara de närmaste åren. Jag hoppas att de kommer att vara stora, men jag är inte säker.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det finns en sorts januarifrisk hy som går över i eftertänksamhetens kranka blekhet. När man gick in i budgetförhandlingarna prioriterade man de egna projekten, men sedan - tyvärr efter att budgetpropositionen hade lagts fram - har man kommit fram till att det egentligen är kommunsektorn som behöver pengar. Emil Källström har rätt i fråga om kronologin. Men det var inte bara de tre veckorna mellan att budgetpropositionen och våra skuggalternativ lades fram som möjliggjorde detta. Insikten borde ha kommit tidigare.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Med det sagt välkomnar jag löftena om att det kommer mer pengar till kommunerna. Bättre sent än aldrig!&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0982795248728</intressent_id>
<rel_dok_id>H701FiU1</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2019-12-17 19:00:23</systemdatum>
<systemnyckel>476632</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H70939/#anf50</protokoll_url_www>
</anforande>
