<anforande>
<dok_hangar_id>5063601</dok_hangar_id>
<dok_id>H709137</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2019/20:137 Torsdagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>2019/20</dok_rm>
<dok_nummer>137</dok_nummer>
<dok_datum>2020-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommissionens meddelande Den europeiska gröna given</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>c48911db-243e-f111-8b69-6805cafea079</anforande_id>
<anforande_nummer>128</anforande_nummer>
<talare>Kjell-Arne Ottosson (KD)</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! I riksdagens arbete under våren med den gröna given har det varit en viss förvirring om hur vi rent formellt ska hantera detta. När ska vi påtala saker som vi inte stöder? När ska vi komma med våra avvikande meningar? Hur djupt och detaljerat ska vi gå i kritiken? Ministrarna som vi har mött har mött oss med lite motstridiga besked. Dessutom har vi en pandemi som har gjort att vi inte har mötts i riksdagen, och det kan i sig göra det mer komplicerat att försöka förhandla ihop oss. Trots detta har vi efter lite politiskt hantverk i stort sett lyckats enas om ett utlåtande kring den gröna given. Det har varit ett givande och ett tagande. Men vi har i stort sett klarat att vara eniga utåt gentemot avsändaren i det här skedet i processen, för den gröna given är ju en oerhört viktig strategi.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;I mitt anförande kommer jag, trots enigheten om utlåtandet, att peka på några saker där vi kristdemokrater gärna hade sett lite skarpare skrivningar. Det blir dock senare behandlingar av ärendet. Vi kommer då att gå mer på djupet och tydliggöra de delar där vi har en kritik till kommissionens hållning och förslag.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! Jag vill börja med den del där det inte gick att hitta gemensamma skrivningar, utan där vi har en reservation från bland annat Kristdemokraterna. Jag yrkar bifall till motivreservation nr 1.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Omställningen till ett samhälle som har en avsevärt lägre klimatpåverkan än dagens är beroende av en stabil och klimatvänlig energiproduktion, som dessutom kan möta ett ökat behov av el. En viktig utgångspunkt för EU:s energipolitik ska vara att fossila energikällor kan fasas ut och ersättas med fossilfri energi. Likaväl som att en utbyggd förnybar energiproduktion är avgörande för att en sådan omställning ska kunna ske bör kärnkraften ingå som en basal grund för att tillhandahålla ren och stabil kraft för ett samhälle med hög grad av elektrifiering och mycket låg grad av klimatpåverkan.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det ska även betonas att de stöd för omställning som utarbetas inom ramen för EU:s fonder ska vara teknikneutrala och bidra till en så kostnadseffektiv omställning till fossilfritt som möjligt. Även vår regering måste inse att vi i dagsläget behöver både kärnkraft och vindkraft, oavsett om man vill det eller inte.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är också angeläget att nya regler som tas fram för att genomdriva den gröna given inte skapar nya, onödiga pålagor och administrativa kostnader för företag. Annars är risken att omställningen hämmar företagens konkurrenskraft och minskar möjligheterna för företagen att bidra.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! När det gäller kommissionens ambitioner för 2030 att sätta utsläppsmålet till en än större minskning är detta något som vi stöder under förutsättning att det föregås av en rejäl utvärdering vad gäller klimat, ekonomi och jobb. Tyvärr kan vi ibland se att det fattas riktigt övergripande konsekvensutredningar som får med alla delar. Men nu är ju kommissionen tydlig med att det ska komma en konsekvensbedömd plan. Det välkomnar vi självfallet, för även om ambitionerna är goda kan vi inte göra en massa saker bara för att göra något. Vi måste se att de verkligen har en verkan och att de fungerar, även för de parter som på det ena eller andra sättet drabbas. Enligt kommissionens vision ska ”inga platser eller människor lämnas utanför”. Detta får inte bara bli en floskel. Ekologiskt, ekonomiskt och socialt hänger tajt ihop i omställningen. Alla tre delar måste vägas in när vi går mot en skärpning.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! En del där vi tydligt har olika fokus är strategin för biologisk mångfald. Det framgår med all önskvärd tydlighet att EU-kommissionen inte har insikt i det svenska hållbara skogsbruket fullt ut. Jag vet inte om man inte vill sätta sig in i hur det verkligen fungerar i bland annat Sverige och Finland, utan att man har andra länder med en helt annan typ av skog, mängd av skog och helt annat skogsbruk som någon bild av hur våra skogar och vårt skogsbruk ser ut i dag. Därför är det av yttersta vikt att vi vid varje tillfälle som vi får möjlighet påpekar att den svenska skogen är och ska vara en nationell kompetens.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är skrämmande, fru talman, när vi ser att man går fram med kvantitativa mål i stället för kvalitativa mål när det gäller skydd av areal. Det kvantitativa målet om skyddad areal motsvarande 30 procent är absolut inte förenligt med ett fortsatt hållbart skogsbruk i Sverige.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vi vill säkra att skogen brukas och inte görs om till ett museum för stadsbor eller människor nere på kontinenten som vill komma hit på semester. En brukad skog är betydligt mer effektiv som kolsänka. Dessutom har vi, tack vare våra 330 000 olika markägare i Sverige, den mångfald som vi har med de viktiga biotoperna för biologisk mångfald.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;I EU-nämnden har vi fått majoritet för den ståndpunkt som jag hoppas att regeringen verkligen förfäktar med emfas, även om de i vissa delar motsätter sig innehållet: ”EU:s kommande skogsstrategi får inte underställas strategin för biologisk mångfald. EU:s insatser ska främja förutsättningarna för det hållbara svenska skogsbruket och bygga på existerande definitioner av ett hållbart skogsbruk. EU:s skogsstrategi måste värna skogens klimatnytta. Att skogsstrategin inte underordnas strategin för biologisk mångfald är därför av avgörande betydelse. I strategin för biologisk mångfald är det viktigt att beakta ekonomiska och sociala hållbarhetsaspekter. Implementeringen av naturvårdsdirektiven måste ta hänsyn till medlemsländernas skilda nationella förutsättningar.”&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Detta står alltså en majoritet i Sveriges riksdag bakom. Vi måste dessutom hitta ett gemensamt sätt att räkna skyddad areal. Det har vi inte i EU i dag. Skulle vi räkna som Tyskland gör skulle vi enligt vissa tidningsartiklar som har varit i tryck de senaste veckorna i Sverige ha upp till 58 procent skyddad areal. Men oavsett det: Vad är det vi faktiskt strävar efter? Är det kvantitet, eller är det kvalitet?&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! Kristdemokraterna vill i kontrast till EU-kommissionen betona livsmedelsproduktionens förmåga, i svensk kontext, att bidra till att koldioxid tas upp och till berikandet av biologisk mångfald. Kristdemokraterna anser att regeringen ska vara pådrivande så att strategin leder till att de andra medlemsländerna möter lika höga hållbarhetskrav som de svenska bönderna gör. Vi vill även betona den konventionella livsmedelsproduktionens förmåga att bidra till klimatmålen. Växtskyddsmedel och gödselmedel är under korrekt och ansvarsfull användning en förutsättning för en hållbar livsmedelsproduktion, en tryggad livsmedelsproduktion och rimliga priser för alla. Att utelämna dessa metoder innebär en markanvändning som i stället motverkar klimatmålen. Därmed behöver det inte slå ut ekologisk produktion. Vi säger ja till både och, för mat på bordet måste vi ha.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Sedan, fru talman, är det så att kalaset ska betalas. Någon måste ta notan. När det gäller beskattningsrätt vill jag tydligt deklarera att vi å det starkaste motsätter oss att vi ger EU någon som helst rätt att ta ut skatt av sina medborgare. EU ska i huvudsak finansieras av medlemsländernas avgifter. En överstatlig beskattningsrätt är totalt utesluten. Det bidrar inte till ett lagom EU.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Slutligen, fru talman, vill jag säga några ord om den europeiska klimatpakten. Kommissionen vill lansera en europeisk klimatpakt som på olika sätt ska engagera allmänheten i miljöfrågor. Det låter väl och bra. I detta ingår att se över Århusförordningen för att förenkla för icke-statliga organisationers och invånares möjligheter att ifrågasätta lagligheten i beslut som påverkar miljön. Vi noterar hur en överimplementering av Århuskonventionen i Sverige har lett till tråkiga konsekvenser på flera plan. Vi har alltså ett jobb: att först städa framför egen dörr. Men Kristdemokraterna motsätter sig även kommissionens ambition att se över Århusförordningen med den ambition som angavs tidigare. Århusförordningen verkar redan i dag i det syftet på ett sätt som tyvärr underblåser motsättningar i samhällen. Det är ingen betjänt av.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Min förhoppning är att vi i det kommande arbetet med den gröna given ändå kan hitta gemensamma vägar där vi tydligt kan peka på både EU:s och Sveriges väg och samtidigt gemensamt stoppa en del av de galenskaper som vi kan notera i meddelandet.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0509415296421</intressent_id>
<rel_dok_id>H701MJU17</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2026-04-22 10:26:23</systemdatum>
<systemnyckel>679697</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H709137/#anf128</protokoll_url_www>
</anforande>
