<anforande>
<dok_hangar_id>5061508</dok_hangar_id>
<dok_id>H709120</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2019/20:120 Onsdagen den 13 maj</dok_titel>
<dok_rm>2019/20</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2020-05-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Medgivande för Riksbanken att delta i Internationella valutafondens finansieringslösning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>9715767b-f0b6-ea11-9135-901b0eac4c70</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>Dennis Dioukarev (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Jag tycker att ledamoten själv besvarar många av de frågeställningar som lyfts fram i anförandet. Det talas om politiska reformer, och det talas om lagstiftningsåtgärder för att bekämpa penningtvätt. Det är åtgärder som Sverigedemokraterna står bakom och hoppas att Somalia är benägna att vidta. Men det är också åtgärder som måste vara oberoende av svenska skattemedel. Detta är inte åtgärder som i grunden kräver någon sorts finansiering. Jag tycker också att ledamoten lyfter fram en annan viktig poäng i sammanhanget, nämligen korruptionen i det politiska systemet i Somalia. Somalia är ett land som ligger i den absoluta toppen av korruptionsindex. Är det då strategiskt begåvat att skänka bort svenska skattepengar till ett sådant politiskt system? Jag tycker inte att det är ansvarsfull politik. &lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0344222203323</intressent_id>
<rel_dok_id>H701FiU47</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2020-06-25 16:31:54</systemdatum>
<systemnyckel>489473</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H709120/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
