5031907 H60980 Protokoll 2018/19:80 Onsdagen den 24 april 2018/19 80 2019-04-24 00:00:00 Minoritetsfrågor ärendedebatt 16f1cd6f-4276-e911-911b-901b0eac4c78 18 Bengt Eliasson (L) L <p> STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor</p><p>Fru talman! Inledningsvis vill jag självklart betona att jag står bakom samtliga reservationer från Liberalerna i detta betänkande. För tids vinnande yrkar jag dock bifall endast till reservation 3, punkt 6.</p><p>Fru talman! De nationella minoriteterna samer, sverigefinnar, romer, judar och tornedalingar har en lång historia i vårt land. Alla har de utsatts för en assimileringspolitik som har inneburit att de har varit förbjudna att tala sitt eget språk. De har inte haft rätt att utöva sin kultur, och de har inte rätt till sitt eget arv. Detta är grunden till att det behövs en särskilt minoritetspolitik, en politik som skyddar de nationella minoriteterna.</p><p>Målet med minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna, att stärka deras möjligheter till inflytande och att stödja deras historiska anspråk på att kunna leva sina liv. Minoritetsspråken måste hållas levande. Individens möjligheter att använda sitt eget språk i kontakten med myndigheter måste därför stärkas.</p><p>Fru talman! Vi liberaler är positiva till att det nu finns lagreglering om att kommuner och landsting ska anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete. Detta ger bättre förutsättningar för den långsiktighet i det lokala arbetet som i dag saknas på många håll i vårt land.</p><p>Dock brister regleringen i två vitala delar. Till att börja med bör det av målen och riktlinjerna också framgå hur verksamheten ska följas upp. Utan sådana mekanismer riskerar dessa dokument att enbart bli hyllvärmare. Om kravet på mål och riktlinjer ska vara meningsfullt behöver styrdokumenten också följas upp noggrant och ständigt rapporteras av.</p><p>Vidare finns det ingen reglering som säkerställer att målen och riktlinjerna är politiskt beslutade ute i landet. Eftersom målen och riktlinjerna syftar till att uppfylla kommunens minoritetspolitiska åtaganden bör de också beslutas av förtroendevalda. Om detta sedan ska ske i kommunfullmäktige, kommunstyrelse, annan nämnd eller annat politiskt organ får givetvis avgöras av lokala förhållanden på den lokala orten.</p><p>Fru talman! Det behövs fler insatser för att öka tillgängligheten till äldreomsorg och barnomsorg på minoritetsspråk. Bland annat bör frågan om skärpt lagstiftning övervägas för att ställa tydligare krav på kommunerna. Många gånger handlar det snarare om hur verksamheten rent praktiskt organiseras och administreras än om att resurser behöver tillföras. Kommuner som har äldreombudsmän bör se till att dessa har minoritetskompetens. Vidare bör alla kommuner, landsting och regioner kunna bli bättre på att tillvarata den språkkompetens som ofta redan finns i personalgrupperna. Vid upphandling av service och omsorg inom till exempel äldreomsorgen bör kommunerna också kunna beakta behov som de nationella minoriteterna har.</p><p>Jag anser att valfriheten och etableringsfriheten är av stor vikt för att framväxten av barnomsorg och äldreomsorg på minoritetsspråk ska få en fortsättning - och inte bara inom de områden som är förvaltningsområden utan i alla kommuner och landsting. Det betyder inte att detta skulle vara hela lösningen, men på de orter och i de områden där ett betydande antal invånare talar ett visst minoritetsspråk kan valfrihet och etableringsfrihet underlätta för fler verksamheter.</p><p>Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 3.</p> 0116759114313 H601KU24 N 2019-05-14 14:19:21 463486 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H60980/#anf18