<anforande>
<dok_hangar_id>5025629</dok_hangar_id>
<dok_id>H60965</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2018/19:65 Torsdagen den 14 mars</dok_titel>
<dok_rm>2018/19</dok_rm>
<dok_nummer>65</dok_nummer>
<dok_datum>2019-03-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Stöd till personer med funktionsnedsättning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>709f9228-f956-e911-911c-0090facf175a</anforande_id>
<anforande_nummer>14</anforande_nummer>
<talare>Mikael Dahlqvist (S)</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Maj Karlsson önskar att vi ska återställa LSS och dess intentioner. Det önskar vi också. Men Maj Karlsson sa också i sitt anförande att utredningen som har gjorts hör hemma i papperskorgen. Då blir min fråga till Maj Karlsson: Hur ska vi som lagstiftande församling komma vidare om vi inte kan använda delar av utredningen, där man bland annat tittade på grundläggande behov? Risken är ju att vi i så fall måste göra en ny utredning, och då kanske vi inte får en ny lagstiftning på plats förrän om två tre år.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0554852839719</intressent_id>
<rel_dok_id>H601SoU12</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2019-04-04 18:47:06</systemdatum>
<systemnyckel>459671</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H60965/#anf14</protokoll_url_www>
</anforande>
