5023193 H60956 Protokoll 2018/19:56 Onsdagen den 27 februari 2018/19 56 2019-02-27 00:00:00 Statliga företag ärendedebatt b4156816-433e-f111-8b69-6805cafea079 12 Birger Lahti (V) V <p>Herr talman! NU 4 är betänkandet, och statliga företag är ämnet för debatt i dag.</p><p>Först vill jag klargöra för er mina kollegor och riksdagen att jag är emot att man av ideologiska skäl varken ska behålla eller för den delen sälja innehav av statliga företag eller statlig egendom. Jag kan här börja med det som jag alltid tar upp när chansen ges, nämligen försäljningsprogrammet som Sveaskog har som samhällsuppdrag.</p><p>Riksdagen fick en proposition att ta ställning till år 2001, där det framställdes att 5–10 procent av markinnehavet skulle säljas till förmån för det enskilda jord- och skogsbruket. Meningen var att stärka möjligheterna för glesbygdsbor att bo kvar och verka på landsbygden.</p><p>Tanken var bra om meningen verkligen var att försöka underlätta utvecklingen på landsbygden. Riksdagen köpte argumentet och förslaget fick okej. Men vad händer med utvecklingen i glesbygden? Blir det mer aktiva jord- och skogsbrukare?</p><p>Riksrevisionen gjorde 2010 ett försök att utvärdera. Jag citerar från deras utvärdering: ”Sveaskog fick 2001 i uppdrag att sälja mark till enskilda i glesbygd. Fram till 2010 har bolaget definierat glesbygdsbor snävt och ansett att försäljning bara ska gälla personer som bor eller har skogsegendom i den kommun där marken säljs. Den nya tolkningen av glesbygd som gäller från 2010 är vidare och ger alla boende i ett visst län möjlighet att köpa skog inom länet. Riksdagens mål är att markförsäljningen ska bidra till att stödja enskilda i glesbygd. Försäljningen av mark till enskilda kan ha försvårats av Sveaskogs snäva tolkning av glesbygdsbor. De ändringar bolaget genomfört från och med 2010 kommer sannolikt att öka möjligheterna för enskilda att förvärva mark.”</p><p>Nå, vad säger deras utvärdering? Jo, först brydde man sig inte om tanken, som man sålde in det här med, att förstärka det enskilda jord- och skogsbruket i glesbygden. Sedan använde man inte det utrymme som faktiskt fanns att göra fler till glesbygdsbor – slutsatsen landade i 10 procent – så att 10 procent blir sålt oavsett vilka som köper och med vilka syften.</p><p>Det som skrivs om att man utvidgade till att boende i länet kan köpa stämmer inte. I dag lägger Sveaskog ut marker till försäljning på anbud, och då kan skogsskiftena vara på upp till 1 000 hektar. I min hemkommun har fastigheter på 500 hektar sålts på anbud, och köparna är definitivt inte boende i länet. Tydligen finns det exempel där de inte ens bor i landet.</p><p>Tror ni att glesbygdsbor som skulle vilja förstärka möjligheterna till aktivt jord- och skogsbruk kan matcha dessa penningstarka köpare som placerar pengar i så stora fastigheter?</p><p>Jag hävdar att man har fortsatt försäljningsprogrammet av ideologiska skäl, inte av skäl som på något sätt lever upp till argumentet som riksdagen antog i förslaget 2001.</p><p>Jag vidareutvecklar Vänsterpartiets och mina tankar i det särskilda yttrande som går att läsa i betänkandet.</p><p>Herr talman! När jag ändå talar om skog är det på sin plats att jag yrkar bifall till vår reservation, nr 7 i betänkandet. Den handlar om vad som vore bra för staten som skogsägare, vilket vore att samla allt skogsinnehav i ett bolag och då förslagsvis Sveaskog som har kompetens och är aktivt i så gott som hela landet.</p><p>Vad gäller den eviga diskussionen om skydd och brukande hoppas jag innerligt att skogsnäringen någon gång kan komma överens med forskarvärlden och tyckare om när det är balans i produktion och miljö. Att hållbart skogsbruk borde vara självklart för alla som äger skog ser jag som något som också borde bli föremål för ett handslag och en samsyn.</p><p>Herr talman! Det skulle behövas en hel dag för att utveckla alla tankar som jag och Vänsterpartiet har om aktivt ägarskap och hur staten skulle kunna använda sitt ägarskap mer samhällsnyttigt.</p><p>Jag kan inte låta bli att tänka på de orättvisa skillnaderna mellan stad och landsbygd och hur en aktiv regionalpolitik med samhällsuppdrag på några statliga företag skulle kunna göra skillnad – utan att för den delen störa marknaden.</p><p>Herr talman! SJ AB borde engagera fler i denna kammare. SJ:s avkastningskrav leder till ett starkt fokus på att skapa vinst, vilket gör att resenärernas behov prioriteras ned. Avkastningskravet missgynnar även den regionala utvecklingen eftersom SJ tvingas prioritera ned och bort lågtrafikerade sträckor.</p><p>Här har Vänsterpartiet två reservationer, varav den ena är villkorad för att vi vill sätta ett datum för när avkastningskravet bör justeras ned så att samhällsnytta prioriteras före ekonomisk avkastning. Vi står givetvis bakom dessa reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till den som jag nämnde tidigare.</p><p>Jag ska åter citera lite från utskottsmajoritetens beskrivning av kravet på avkastning. ”Utskottet har påmint om att en viktig utgångspunkt när de ekonomiska målen för de statliga bolagen fastställs är ägarens kostnad för eget kapital. Det är denna kostnad som ytterst avgör om staten som ägare får en rimlig och marknadsmässig kompensation för det risktagande som ägandet i ett bolag innebär.”</p><p>Vad gäller ”kompensation för risktagande” vill jag med bestämdhet hävda att risktagandet ligger mer i att inte göra något för att få tågen att gå punktligt, att få fler att välja tåg och att återge tågen tillförlitlighet. Att inte se SJ som en operatör som ska trafikera även de sträckor som i dag inte ger vinst och även där utveckla tågtrafiken för att få trafik i hela landet, det är risktagande.</p><p>Herr talman! Jag ska avrunda mitt anförande med att säga det som jag sa i inledningen. Man ska varken behålla eller sälja statligt ägande av ideologiska skäl. Men vad gäller de försäljningar som gjordes under alliansregeringens tid kan jag konstatera att oavsett om det handlade om vårdinrättningar som reades ut eller delar av bolag som såldes ut utvärderade man inte vad samhället vann på affärerna. Med intäkterna som inbringades av avyttringarna betalade man av på statsskulden. Bra så. Men strax därefter tog man nya lån utan att ändra på politiken, och de välbärgade kunde fortsätta att renovera sina lyxvillor med statens lånade pengar.</p><p>Detta med risktagande och utvärdering samt den samhällsnytta som ägande eller avyttring medför borde enligt mig och Vänsterpartiet få en helt ny innebörd.</p> 0825441263617 H601NU4 N 2026-04-22 14:02:42 681498 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H60956/#anf12