<anforande>
<dok_hangar_id>5016251</dok_hangar_id>
<dok_id>H60931</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2018/19:31 Måndagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>2018/19</dok_rm>
<dok_nummer>31</dok_nummer>
<dok_datum>2018-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationellt bistånd </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>dc513d41-473e-f111-8b69-6805cafea079</anforande_id>
<anforande_nummer>127</anforande_nummer>
<talare>Annica Hjerling (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Jag vill ändå stanna kvar lite vid frågan om hur det här kan ses som en ökning. Det är alltså inte en ökning i jämförelse med det förslag som övergångsbudgeten hade, utan det är en ökning i ert perspektiv. Vi ligger fortfarande inom samma biståndsram. I avtalen som jag nämnde har det här funnits som en prioritering under hela förra mandatperioden.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0962261029919</intressent_id>
<rel_dok_id>H601UU2</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2026-04-22 14:32:26</systemdatum>
<systemnyckel>681950</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H60931/#anf127</protokoll_url_www>
</anforande>
