<anforande>
<dok_hangar_id>5008626</dok_hangar_id>
<dok_id>H60913</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2018/19:13 Onsdagen den 7 november</dok_titel>
<dok_rm>2018/19</dok_rm>
<dok_nummer>13</dok_nummer>
<dok_datum>2018-11-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En politik för engagemang - långsiktighet och oberoende för civilsamhället</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>dbe310bb-40f2-e811-9111-901b0eac4c70</anforande_id>
<anforande_nummer>38</anforande_nummer>
<talare>Jonas Andersson (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! En svensk politik för civilsamhället måste grunda sig i tanken om att civilsamhället är ett mål i sig och inte bara ett medel för staten. Tvärtom är det snarare staten som egentligen är ett medel för civilsamhället och för att skydda det. Det är i civilsamhället som identiteter och värden formas genom mellanmänskliga relationer. Det görs inte på samma sätt genom människors relationer till staten. Med bas i vänskaper och gemenskaper sluter sig människor frivilligt samman. Så skapas människors sociala tillvaro. Traditioner och institutioner som vi bejakar och som betyder mycket för oss i Sverige har en gång vuxit fram organiskt underifrån och uppåt på denna fria grund. Sällan har dessa traditioner pådyvlats oss ovanifrån genom politik, tvång och social ingenjörskonst. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! Med tanke på det som jag precis har framfört följer att det är viktigt för Sveriges riksdag att värna civilsamhället från för mycket statligt ingripande. Vi måste vidare slå vakt om hävdvunna friheter såsom yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att i Sverige stifta våra egna lagar och kontrollera våra egna gränser. Dessa friheter är mycket mer än abstrakta idéer. De handlar om konkreta historiska framgångar som vi har vunnit här i landet genom århundraden av strävan. Att värna dessa är mycket viktigt för fria sammanslutningar och för ett oberoende civilsamhälle. Vi i Sverigedemokraterna vill att denna förståelse ska prägla svensk politik för civilsamhället. &lt;/p&gt;&lt;p&gt; STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för engagemang - långsiktighet och oberoende för civilsamhället&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! Den politik för civilsamhället som regeringen Löfven visat prov på i den skrivelse som behandlas i det aktuella betänkandet innehåller såväl positiva delar som negativa delar i enlighet med hur vi sverigedemokrater ser på saken. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;En del av formerna för det statliga arbetet gentemot det civila samhället som framhålls i skrivelsen kan faktiskt vara av godo. Att till exempel använda sakråd som en arbetsmetod i Regeringskansliet för att förbättra regeringens beslutsunderlag och för att stärka departementens samordning i dialogen med det civila samhället är ett intressant grepp. Att ta vara på och främja den särskilda kunskap och de infallsvinklar som finns inom civilsamhället i olika sakfrågor kan säkert bidra till ett förbättrat beslutsunderlag, bättre förankrade beslut och ett mer vitaliserat offentligt samtal. En sådan ödmjukhet från politiken gentemot civilsamhället kan i rätt form bli en tillgång för alla. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! Jag kan dessvärre inte bara framhålla att regeringens arbete gentemot civilsamhället har varit positivt, sett hur det framkommer i skrivelsen. Det finns även delar i skrivelsen som skapar oro och frågetecken. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Migrationskrisen 2015 var för Sverige en mycket allvarlig kris, då bostäder, arbetstillfällen, myndigheter och annan samhällsservice inte räckte till för att hantera den situation som regeringen i allra högsta grad var med och skapade själv genom sin egen politik. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Regeringen framhåller själv i skrivelsen hur intensivt och ansträngande detta var, till exempel att 10 000 personer i veckan sökte asyl när det var som mest intensivt. Vidare framhåller regeringen hur människor i Sverige engagerade i civilsamhället tog ett stort ansvar för att hantera den problematik som skapades. Det är gott så. Det är givetvis något gott att många enskilda vill göra något för Sverige och för andra människor i en svår tid för landet. Men som regering måste man också kliva in och ta ansvar, och av det följer också att vara självkritisk. Självkritik saknas dessvärre alltför mycket i den skrivelse som behandlas i detta betänkande. Det finns ändå något ganska osunt i grunden med att politiken först själv skapar mycket stora problem och sedan genom flera hundra miljoner i ekonomiska bidrag och på andra sätt försöker ställa om civilsamhället till att lösa dessa problem. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag ska återknyta lite grann till det som jag inledningsvis sa. Det är viktigt att värna civilsamhällets eget utrymme i förhållande till staten. De värden som skapas i civilsamhället får inte styras bort för mycket från staten genom en egen politisk agenda. Staten bör i stället utgå till exempel från att idrottsföreningar i första hand är just idrottsföreningar och inte integrationspolitiska instrument, även om integration som sker på en naturlig grund i civilsamhället är något som är av godo. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Sverigedemokraterna har ingen reservation i betänkandet. Jag vill däremot notera att vi har ett särskilt yttrande i betänkandet. &lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>025931369428</intressent_id>
<rel_dok_id>H601KrU3</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2018-11-27 13:34:37</systemdatum>
<systemnyckel>452175</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H60913/#anf38</protokoll_url_www>
</anforande>
