<anforande>
<dok_hangar_id>5008626</dok_hangar_id>
<dok_id>H60913</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2018/19:13 Onsdagen den 7 november</dok_titel>
<dok_rm>2018/19</dok_rm>
<dok_nummer>13</dok_nummer>
<dok_datum>2018-11-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En politik för engagemang - långsiktighet och oberoende för civilsamhället</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>dae310bb-40f2-e811-9111-901b0eac4c70</anforande_id>
<anforande_nummer>37</anforande_nummer>
<talare>Lotta Finstorp (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Jag hörde häromdagen en av många berättelser om de ideella eldsjälar som vi har ute i landet. Det handlar om en person som när han var barn på 70-talet spelade bordtennis och hade en tränare som hette Jörgen. Jörgens röst hördes över hela föreningslokalen när de spelade pingis. Det var inte bara om hur de skulle röra fötterna och hålla sin backhand utan även att de skulle plocka upp skräpet efter sig. Om de hade ätit en banan lades skalet i papperskorgen.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;När barnet vuxit upp och själv blivit förälder ville hans son börja spela pingis. Han tog med sin son till föreningslokalen, och vem fanns där om inte Jörgen, tränaren som pappan också hade haft på sin tid. Jörgen hade blivit lite mer grånad och fått lite större mage, men han var ändå där och tog hand om barnen som spelade pingis. Det lät likadant ännu: "Hör du, Anders, hade du med dig något mellis som du ska äta? Annars har jag lite med mig här i min väska. Plocka upp det där papperet som jag såg att någon slängde!"&lt;/p&gt;&lt;p&gt; STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för engagemang - långsiktighet och oberoende för civilsamhället&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Detta är bara en av många historier, men dessa eldsjälar finns där ute i landet. De är kittet som håller ihop samhället - den del av samhället som offentlig sektor inte kan och heller inte ska hålla ihop.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Sådana historier gör mig alltid väldigt varm om hjärtat. Denna person, som varit tränare under större delen av sitt liv för att hjälpa barn och unga, finns fortfarande kvar där. I stället för att tänka på sig själv har han tänkt på andra, precis som många eldsjälar. Med fast och kärleksfull hand har han gett trygghet, struktur och uppmuntran till barn under deras mest formbara år. I Sverige finns det många sådana Jörgen. Dessa vardagshjältar i ordets bästa och mest genuina mening måste vi hylla och tänka på varje dag.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vänstern har historiskt haft en ambivalent inställning till det civila samhället. I replikskiftet mellan Roland och Azadeh fanns en syn på att det är jättebra, men det ska helst vara så att det är politiken eller offentlig sektor som styr. Det blir på ett sätt som jag tror att vi måste passa oss för. Civilsamhället får finnas men bara vid sidan av en ständigt växande offentlig sektor. I övrigt ska det gärna skötas via politiken.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Ett exempel är när Olof Palme höll sitt förstamajtal i Göteborg. Moderaterna hade bland annat föreslagit extra medel till Frälsningsarméns sociala arbete. Då varnade Olof Palme och sa att Moderaterna vill ge extra stöd till Frälsningsarmén bara för att de vill att köerna till soppköken ska ringla från Poseidonstatyn hela vägen ned till femmans spårvagn. Det fanns inget tänk kring att det kan handla om medmänsklighet, att man faktiskt vill engagera sig och så vidare.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vi moderater ser, precis som allianskamraterna, det civila samhället som en viktig del i byggandet av det goda gemensamma samhället. Vi har under många år pekat på vikten av att den offentligt finansierade välfärden fördjupar sitt samarbete med ideella organisationer - inte för att de ska ta över den offentliga sektorns uppgifter utan för att detta samarbete är en förutsättning för att kunna hjälpa utsatta människor även efter kontorstid, om man ska vara ärlig, och dessutom kunna bryta utanförskapet, utan att det sker enbart i offentlig sektors regi. Det kommer aldrig att fungera. Civilsamhället måste finnas där och vara ett kitt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Som socialarbetare vet jag att vi inom socialtjänsten kan göra jättemycket och att vi måste finnas där, men vi kan inte göra allt. För att man ska kunna hjälpa en utsatt människa tillbaka till jobb, hälsa och drogfrihet måste det finnas mer en än en lägenhet och en praktikplats. Det som också behövs är ett socialt sammanhang, gemenskap och glädje. Detta kan det civila samhället skapa. Egentligen är det inte så svårt. Det som behövs är en djupare politisk insikt om att det goda samhället skapar vi alla tillsammans - offentligt, privat och ideellt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är ofta civilsamhällets olika organisationer som först når nyanlända. Om man är troende alternativt har ägnat sig åt konstnärliga eller idrottsliga aktiviteter i sitt tidigare hemland blir det naturligt att söka sig till en kyrka, en moské, en kör eller ett fotbollslag. Där vet man att man har vänner. Sedan måste det offentliga finnas där för strukturen, för det som är viktigt för en i det nya landet. Vi vill därför öka samverkan mellan det privata, det offentliga och det ideella. Vi vill till exempel stärka civilsamhällets möjlighet att bedriva undervisning, och vi vill utvärdera och fördjupa IOP.&lt;/p&gt;&lt;p&gt; STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för engagemang - långsiktighet och oberoende för civilsamhället&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! De viktiga principer som gäller för civilsamhället är framtagna tillsammans med organisationerna i samband med att den nationella överenskommelsen på det sociala området utarbetades. Dessa riktlinjer är viktiga.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Självständighet och oberoende och balansgången när det handlar om att få till exempel predestinerade statsbidrag - hur rimmar detta med att det ska vara självständighet och oberoende?&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Dialog mellan till exempel regeringen och det civila samhället är viktig, liksom kvalitet. Produktion av välfärdstjänster ska naturligtvis hålla god kvalitet oavsett inom vilken samhällssektor den utförs. Det blir så konstigt. Under den princip som jag läste om i betänkandet står det att bara det är en välfärdstjänst som utförs av en icke vinstdrivande verksamhet blir det en garant för att den håller god kvalitet. Så naiva får vi inte vara. Vi måste naturligtvis hålla ögonen även på dessa verksamheter. Det måste självklart vara långsiktighet, öppenhet och transparens. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag anser också, precis som jag tror att alla partier här anser, att det måste finnas mångfald, jämställdhet, likabehandling och inkludering. Det måste bli ännu fler skall-krav när det handlar om ersättning och bidrag från vår gemensamma kassa. Det är ändå en grundpelare. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag skulle kunna tala väldigt länge om detta, eftersom jag brinner mycket för civilsamhället och dess eldsjälar. Men det som är oerhört viktigt nu, vilket många har lyft fram, är att det nu är tid att utvärdera samarbetet i IOP, som har funnits i nuvarande form ett antal år, och komma med förslag till ytterligare fördjupning av samarbetet. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;(Applåder)&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0750518623913</intressent_id>
<rel_dok_id>H601KrU3</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2018-11-27 13:34:37</systemdatum>
<systemnyckel>452174</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H60913/#anf37</protokoll_url_www>
</anforande>
