<anforande>
<dok_hangar_id>5037194</dok_hangar_id>
<dok_id>H609108</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2018/19:108 Onsdagen den 19 juni</dok_titel>
<dok_rm>2018/19</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>2019-06-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sveriges medlemskap i FN:s säkerhetsråd 2017-2018</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7cb24cfe-14c5-ee11-87d6-6805cad9744d</anforande_id>
<anforande_nummer>40</anforande_nummer>
<talare>Markus Wiechel (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! Jag tycker att vi har uträttat mycket som är bra, även om allt givetvis inte är positivt. Men det gäller att lyfta upp både det positiva och det negativa.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Beträffande min ursprungliga fråga noterade jag inget tydligt svar på om erkännandet har möjliggjort för Sverige att vara en mer aktiv part i fredsprocessen. Däremot noterade jag att utrikesministern står fast vid beslutet att erkänna Palestina.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag och många med mig anser trots allt att regeringens agerande i denna konflikt är väldigt ensidigt, till Israels nackdel - något som israelerna instämmer i. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Min fråga kvarstår därför: Menar utrikesministern på riktigt att vår möjlighet att agera som en fredsbevarande kraft har förbättrats sedan Sverige erkände Palestina som självständig stat?&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! Avslutningsvis vill jag önska utrikesministern och alla dem jag inte nämnde i talarstolen en glad sommar.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0204240926023</intressent_id>
<rel_dok_id>H601UU8</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2024-02-06 18:28:01</systemdatum>
<systemnyckel>596301</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H609108/#anf40</protokoll_url_www>
</anforande>
