<anforande>
<dok_hangar_id>5037194</dok_hangar_id>
<dok_id>H609108</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2018/19:108 Onsdagen den 19 juni</dok_titel>
<dok_rm>2018/19</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>2019-06-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sveriges medlemskap i FN:s säkerhetsråd 2017-2018</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>63b24cfe-14c5-ee11-87d6-6805cad9744d</anforande_id>
<anforande_nummer>15</anforande_nummer>
<talare>Kerstin Lundgren (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! FN utgör en hörnsten i svensk utrikespolitik. FN är folkrättens och den internationella rättens riktgivare. Men FN är inte utan problem.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;FN speglar världen så som den ser ut i dag. Det är naturligtvis också synligt i säkerhetsrådet. Det rådde stor oenighet i säkerhetsrådet innan Sverige kom med där, och det råder fortfarande oenighet oavsett hur många kaffe- eller fikastunder som har förevarit under den svenska tiden i säkerhetsrådet. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;FN och säkerhetsrådet är utsatt för den verklighet vi ser med allt fler auktoritära och diktatoriska stater som söker växa i makt och inflytande. De utmanar naturligtvis hela FN-systemet och den multilaterala rättsordning som vi har hållit högt i den svenska riksdagen och i Sverige. Detta kräver en särskild diskussion, och den syns inte så mycket i regeringens skrivelse.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Herr talman! När utrikesministern hedrar oss med sin närvaro i denna debatt finns det skäl att starta i en positiv riktning. Jag vill understryka att vi från Centerpartiets sida såg det som viktigt att Sverige antog utmaningen att söka en plats i säkerhetsrådet. Det skedde under alliansregeringen. Vi välkomnade att den socialdemokratiska-miljöpartistiska regeringen vann platsen i säkerhetsrådet för nästan tre år sedan.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag tycker också att det är bra att Sverige och regeringen har lyft upp och kopplat ihop frågorna om klimat och säkerhet i säkerhetsrådet. Det är viktigt, och det är angeläget att fler tar efter och följer upp.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är också utmärkt att regeringen har sökt medverka, där det varit möjligt, för att till exempel åstadkomma någon form av samtalsöppning i Jemenkonflikten och Jemenkriget. Det är naturligtvis något vi alla välkomnar.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vi välkomnar också att man har prioriterat frågan om kvinnors inflytande, även om vi funderar över och har rest frågan om i vad mån det kommer att vara ett bestående intryck. Inte minst när vi har fått information i utrikesutskottet har vi många gånger hört att utan Sverige hade inte frågan lyfts upp. Då kan vi fundera över om det är något som blir bestående om Sverige inte finns med.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Som kritisk FN-vän, som också utrikesministern brukar säga sig vara, är det naturligtvis viktigt att också granska hur regeringen har agerat. Den skrivelse som har kommit tycker vi, herr talman, speglar lite grann av det selektiva seendet. Det verkar som att allt gott som har hänt har haft en svensk penna bakom sig. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag vill inte utesluta att det har funnits en svensk penna med ibland, men låt oss se på signalen om ett undersökningsteam när det gäller de brott mot mänskligheten som Daish har begått. Det vore minst sagt märkligt om Sverige inte aktivt skulle ha deltagit där och röstat för en sådan åtgärd. Man kan naturligtvis lyfta fram frågan och säga att den har hanterats tack vare Sverige eller framställa den som det svenska mervärdet, men låt mig ändå tycka att det finns skäl att vara lite mer varsam med allt självberöm.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Låt mig också, herr talman, peka på avsaknaden i regeringens skrivelse av den stora debatt som startade i riksdagen om regeringens säkerhetsrådskampanj. Det hade varit klädsamt om regeringen också hade berört den frågan i en skrivelse till riksdagen. Det var en fråga där utrikesutskottet i omgångar fick brottas med Utrikesdepartementet för att se vad som hade förevarit. Den frågan borde naturligtvis ha lyfts fram tydligare. Jag tänker inte på att det var fråga om en kampanj utan på hur man hanterade riksdagen i kampanjen.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vilka svåra frågor har inte lyfts upp? Vad är det som man inte berör? Vi här i riksdagen noterar naturligtvis att utrikesministern många gånger har undrat varför vi inte kommer med förslag och hävdar att vi står tomhänta. Men vi ställer oss frågan om utrikesministern har velat lyssna och ha en dialog med riksdagen om våra ingångar.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vi har till exempel lyft upp frågan om vetorätt och en reformering av säkerhetsrådet. Eftersom den frågan är så stark i Sverige borde det ha varit en fråga som Sverige agerade på under sin tid i säkerhetsrådet. Det är en svår fråga, men det fanns möjligheter att lyfta upp den. Konstruktivt avstående för att förhindra ett obstruerande veto hade varit värdefullt att få med i diskussionen. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det hade naturligtvis också varit viktigt att lyfta upp den fråga som ofta förs fram i Sveriges riksdag, av många, nämligen möjligheten till humanitär intervention - responsibility to protect. Vi har ansett det vara viktigt att stå upp inte bara för stater utan också för människor när de hotas av den egna staten. Det hade varit angeläget att lyfta upp den frågan.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Likaså hade det varit angeläget att lyfta upp frågan om ansvarsutkrävande och ICC. Tribunalen är inte direkt en del av FN, men det är ändå viktigt att få med FN:s möjligheter att hantera och försöka stärka ICC-systemet när det så kraftfullt hotas i dag. Det hade varit värdefullt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Regeringen har haft öppenhet och transparens som ingång. Det är naturligtvis viktigt och riktigt. Det må ges ut pressmeddelanden efter möten i säkerhetsrådet, vilket har varit ett minimum, men det hade varit intressant om den öppenheten och transparensen hade präglat ingångarna till diskussionerna med riksdagen. Jag har redan nämnt säkerhetsrådskampanjen och våra försök att få en djupare insyn i den utredning som regeringen hade aktualiserat.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Regeringen bjöd in civilsamhället till dialog. Det är bra, inte minst därför att civilsamhället just nu är allvarligt hotat också i FN-systemet. Även där ser man tydligt hur många av de auktoritära regeringarna och regimerna stryper möjligheten för civilsamhället att verka. Det är ett lackmuspapper på vart vi är på väg. Allt fler av civilsamhällets så kallade representanter är regeringsföreträdare som försöker stoppa eller hindra det fria civilsamhällets agerande.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är som sagt bra att man bjöd in till dialog med civilsamhället i Sverige. Det hade också varit bra om regeringen varit mer intresserad av dialog med riksdagen och utrikesutskottet - mer av dialog och mindre av information.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Herr talman! Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer, och jag vill hänvisa till det särskilda yttrandet. Men jag yrkar bifall endast till reservation 3 under punkt 1.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag tackar också herr talmannen, kollegorna i utskottet, utrikesministern, utskottskansliet och personalen i kammaren och önskar alla en fin sommar.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0155487380917</intressent_id>
<rel_dok_id>H601UU8</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2024-02-06 18:28:01</systemdatum>
<systemnyckel>596276</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H609108/#anf15</protokoll_url_www>
</anforande>
