Fru talman! Det är uppenbart att den svenska bostadspolitiken har misslyckats fundamentalt, både under perioder av Socialdemokraternas regerande och under borgerliga partiers regerande av Sverige.

Hyresmarknadskrisen är ett faktum, och i dess kölvatten har allt fler hyresrätter blivit föremål för olika former av tvivelaktiga överlåtelser.

De förslag som läggs fram i dag ska komma åt problemet med handel med hyreskontrakt. Problemet utgörs mycket av den organiserade brottsligheten, som skor sig på den misslyckade bostadspolitiken. Därför är det rätt att gå fram med hårdare tag mot de kriminella grupperna men även mot andra personer som är inblandade i denna form av överlåtelse. Det är rätt också därför att handeln gör att hyresmarknaden fungerar sämre i Sverige i dag.

Att hoppas att man ska kunna lösa svarthandeln genom att stilla se på är inte ett realistiskt förslag. Detta är inte något som har pågått bara under bostadskrisens period, utan det har pågått även under tidigare perioder i Sverige. Det är inte något nytt fenomen. Däremot är det ett fenomen som fortsätter att verka, och då måste politiken agera. Sverigedemokraterna ställer sig därför bakom de förslag som har lagts fram för att motverka svarthandel.

Jag noterar att hyresmarknadens parter - Hyresgästföreningen, Sabo och Fastighetsägarna - ställer sig bakom delar av de förslag som läggs fram, vilket är tryggt i sammanhanget när vi pratar om åtgärder på detta viktiga område.

Att motverka svarthandel innebär att också motverka den organiserade kriminaliteten och de pengar som förs in i dessa grupperingar, något som har synergieffekter också på många andra områden i Sverige. Därför är det viktigt med åtgärder på detta område för att få bukt med problematiken. Det är många områden i samhället i dag som påverkas av denna handel, och det är viktigt att vi från politiskt håll kommer med åtgärder, som dem vi ser på riksdagens bord i dag.

Vi anser likt regeringen att förslag om skärpta straff för olaglig handel med hyreskontrakt behövs. Enligt propositionen ska det högsta straffet för grovt brott vara fyra års fängelse. Eftersom det många gånger är den grovt kriminella sektorn som jobbar med denna typ av verksamhet och eftersom det påverkar samhället i stor utsträckning menar vi att straffskalan i stället ska harmoniseras med den för grovt bedrägeri och grovt skattebrott och att det maximala straffet ska vara sex års fängelse i stället för fyra, som i regeringens förslag. Vi anser att det är en bra harmonisering utifrån annan brottslighet i samhället i dag.

När det gäller bytesreglerna anser vi att det bör införas ett undantag från ettårsregeln gällande bytesrätten, eftersom den skulle innebära en stor stelbenthet på hyresmarknaden framför allt eftersom många av de anställningar som finns i dag är baserade på regeln om sex månaders anställning. Därför anser vi inte att det ska krävas en särskild anledning eller en speciell händelse om man behöver byta sin bostad efter mindre än ett år. Det är helt normalt på en arbetsmarknad i dag att man efter sex månader får ett jobb på en annan ort eller kanske startar upp en verksamhet och därför behöver byta bostad. Därför är det viktigt att det förs in en sådan undantagsregel från det förslag som regeringen har lagt fram.

Vidare menar man att det behövs en tydlig gräns mellan inneboende och andrahandsupplåtelse, detta för att det ska säkerställas att den som har en lägenhet faktiskt använder den, exempelvis om denna person har två lägenheter.

Regeringen menar att förstahandshyresgästen måste använda lägenheten som bostad i beaktansvärd utsträckning för att inte en upplåtelse av lägenheten eller en del av den ska utgöra en tillståndspliktig andrahandsupplåtelse. Man definierar det som att lägenheten ska användas två till tre dagar per vecka eller 80-100 dagar per år.

Vi stöder regeringens förslag med ändringar av kraven på användningen av lägenheter. Men vi menar att det måste vara en mycket mer generös bedömning i detta läge, eftersom vi inte på något sätt vill motarbeta de personer som använder lägenheterna i en annan omfattning än vad regeringen föreslår i propositionen. Vi menar i stället att man bör bedöma om en person har ett återkommande behov av en lägenhet, där personen i någon utsträckning är verksam med studier, arbete, näringsverksamhet eller liknande.

Fru talman! Med dessa ord yrkar jag för tids vinnande bifall endast till reservation 5.