<anforande>
<dok_hangar_id>4984992</dok_hangar_id>
<dok_id>H50995</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:95 Onsdagen den 11 april</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>95</dok_nummer>
<dok_datum>2018-04-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Översyn av Riksrevisionen - grundlagsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>83676197-044e-e811-9108-901b0e9b71a8</anforande_id>
<anforande_nummer>66</anforande_nummer>
<talare>Fredrik Eriksson (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Andreas Norlén och jag har båda suttit i utredningen och varit överens om en del saker som vi tycker är bra. Det gäller bland annat att skyldigheten förtydligas för de granskade institutionerna att vara Riksrevisionen behjälpliga. Vi inför också möjligheten att begära att JO företar en ordentlig utredning, vilket minskar risken att man agerar förhastat i de situationer som uppstår.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag har dock två frågor. Andreas Norlén är ju en erfaren jurist och KU-ordförande.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Ordningen med att vi behåller ett begrepp i grundlagen som är uppenbart olämpligt, otydligt och egentligen förutsätter att den som ska tillämpa det får gå tillbaka till förarbetena och läsa in och försöka tolka vad som menas, är det en ordning som Andreas Norlén är nöjd med? Eller anser Andreas Norlén som jag att det hade varit att föredra att det av lagtexten redan från början skulle framgå några objektiva kriterier som ska gälla om man avser att skilja en riksrevisor från sitt uppdrag?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0574355225922</intressent_id>
<rel_dok_id>H501KU15</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2018-05-02 14:31:10</systemdatum>
<systemnyckel>442734</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50995/#anf66</protokoll_url_www>
</anforande>
