<anforande>
<dok_hangar_id>4983659</dok_hangar_id>
<dok_id>H50988</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:88 Onsdagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2018-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>24d8f4cd-493e-f111-8b69-6805cafea079</anforande_id>
<anforande_nummer>42</anforande_nummer>
<talare>Dennis Dioukarev (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru ålderspresident! I dag debatterar vi finansutskottets betänkande &lt;em&gt;Finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor.&lt;/em&gt; Jag ska ta upp två sverigedemokratiska motioner som på olika sätt berör detta område. Jag börjar med motion 547 &lt;em&gt;Flyttavgifter för pensionsförsäkringar&lt;/em&gt;.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fri konkurrens är en förutsättning för en effektiv marknad. Om det finns hinder för eller begränsningar av konkurrensen, vilka de än må vara, är risken att marknaden inte fungerar som den ska, och kostnaden läggs då på konsumenten i form av högre priser. Det är precis vad som har hänt på pensionsförsäkringsmarknaden.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det har rapporterats i medierna att flertalet livförsäkringsföretag har valt att chockhöja flyttavgifterna för vissa pensionsförsäkringar i syfte att låsa in missnöjda kunder som annars skulle ha flyttat sitt pensionskapital till andra, mer förmånliga alternativ. Det görs i dag inga begränsningar för hur höga flyttavgifter pensionsbolagen kan ta ut, och den möjligheten har man givetvis kapitaliserat – på bekostnad av kunderna.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Konkurrensverket har i rapporten &lt;em&gt;Flyttavgifter på livförsäkringsmarknaden&lt;/em&gt; analyserat just det här, och deras slutsatser pekar i samma riktning. Verket konstaterar att flyttavgifterna innebär en kostnad för den kund som vill byta försäkring och flytta sitt pensionskapital till ett konkurrerande företag. Vidare har flyttavgifterna för pensionsförsäkringar dessutom höjts av flera livförsäkringsföretag de senaste åren i syfte att aktivt motverka att kunder flyttar.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;För att åtgärda problemen föreslås i rapporten ett antal förändringar i försäkringsrörelselagen och försäkringsavtalslagen. Bland annat föreslås att flyttavgiften ska täcka de nödvändigaste administrationskostnaderna, varken mer eller mindre. Man föreslår också en tidsbegränsning för hur länge efter en nyteckning som det ska vara möjligt att ta ut flyttavgifter.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Problembilden är med andra ord tydlig, och den är unison. Det enda som fattas är politisk handling för att komma till rätta med denna anomali på försäkringsmarknaden.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vad jag förstår har arbetet med den här frågan initierats, och det pågår en beredning på Regeringskansliet som syftar till att underlätta möjligheten att flytta pensionssparande. I ett skriftligt svar har statsrådet Bolund också utlovat regeländringar på området före mandatperiodens slut. Jag väntar därför ivrigt på att riksdagen ska få ta del av förslaget inom en snar framtid.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru ålderspresident! Motion 3671 adresserar bostadsproblematiken i glesbygden. I stora delar av glesbygden är det svårt, ibland omöjligt, att få låna till sin bostad på den ordinarie bolånemarknaden. Det kan vara svårt även om den sökande har fast inkomst, är utan betalningsanmärkningar och i övrigt mer än väl skulle klara av sina åtaganden mot banken eller bolåneinstitutet. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Orsakerna kan naturligtvis variera, men risker för långivaren kombinerat med dålig lönsamhet på små bolån nämns ofta. Är det dessutom få eller inga lokala bankkontor i området försvårar det ytterligare, då ingen riktigt känner till den lokala marknaden med normalt relativt få objekt. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Svårigheten att få bolån i glesbygd får en rad negativa följder. Ett problem är att människor med i övrigt sund ekonomi hänvisas till dyra blankolån med orimligt höga lånekostnader som följd. Men det får också negativa följder på hela den lokala bostadsmarknaden. De objekt som kommer ut till försäljning får färre intresserade spekulanter än de annars skulle ha haft, vilket i sig ger ett lägre försäljningspris. Lägre försäljningspris sänker värdet på omgivande fastigheter, vilket sänker de boendes vilja att investera i underhåll, renoveringar och tillbyggnader. Nybyggnationer är mycket ovanliga i dessa områden. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Sverigedemokraterna ser en lösning på problemet. Staten äger ett bolåneinstitut, SBAB, som av regeringen har ålagts ett avkastningskrav som ligger i nivå med den övriga marknaden och som i stort sett uppträder på samma sätt som de privata konkurrenterna. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Syftet med att staten äger ett bolåneinstitut kan ur den aspekten ifrågasättas. Regeringen bör i stället genom sin styrning av SBAB tillse att SBAB erbjuder privatpersoner bolån i hela Sverige. Eventuella merkostnader för administration och högre risk får bolåneinstitutet kalkylera med och ta betalt för genom bland annat uppläggningsavgifter och räntan. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Regeringen bör se över avkastningskravet på SBAB för att stimulera en fungerande bostadsmarknad även i glesbygd. Självklart ska SBAB i övrigt göra en vanlig kreditvärdering och avstå när personen inte anses kreditvärdig.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag yrkar bifall till reservationerna 8 och 12.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0344222203323</intressent_id>
<rel_dok_id>H501FiU22</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2026-04-22 14:50:49</systemdatum>
<systemnyckel>682817</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50988/#anf42</protokoll_url_www>
</anforande>
