<anforande>
<dok_hangar_id>4983659</dok_hangar_id>
<dok_id>H50988</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:88 Onsdagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2018-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kriminalvårdsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>f7d7f4cd-493e-f111-8b69-6805cafea079</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>Petter Löberg (S)</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Jag tänkte, Ellen, att vi skulle uppehålla oss lite vid den centrala delen av Kriminalvårdens verksamhet, nämligen återfallsfrekvensen. I ditt anförande nämner du att du inte riktigt tror på de siffror jag redovisade – du kanske har en annan verklighetsbild. Jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande. Hur ser du på återfallsfrekvensen i Kriminalvården? Det är ju det kanske mest objektiva statistiska underlag man har för att se om verksamheten är framgångsrik eller inte.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0274462857213</intressent_id>
<rel_dok_id>H501JuU16</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2026-04-22 14:50:42</systemdatum>
<systemnyckel>682777</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50988/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
