<anforande>
<dok_hangar_id>4983659</dok_hangar_id>
<dok_id>H50988</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:88 Onsdagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2018-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kriminalvårdsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>04d8f4cd-493e-f111-8b69-6805cafea079</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>Patrick Reslow (-)</talare>
<parti>-</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till reservation 14 och till utskottets förslag i övrigt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;En effektiv rättskedja förutsätter inte bara resursförstärkningar till polis, åklagare och domstolar, utan även till kriminalvården. Fler platser på anstalter måste skapas, och det kostar givetvis pengar. I Sverigedemokraternas Sverige kommer initialt fler individer att stifta bekantskap med kriminalvården och dessutom avtjäna längre fängelsestraff än i dag. Det är ett löfte vi ger till väljarna: Kriminella ska sitta inne. De ska inte springa runt i det fria, vilket uppenbarligen Vänsterpartiet vill. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vår uppfattning är att kriminalvården i dag håller en god kvalitet, och det vill vi att den ska göra även framöver. Sverigedemokraterna är därför det parti som satsar i särklass mest på kriminalvården. I vårt budgetförslag för 2018 anslog vi en halv miljard kronor mer än regeringen. Detta ska jämföras med allianspartierna. Tre av dem lägger inte en enda krona mer än regeringen. Det fjärde, Liberalerna, drar till och med ned på Kriminalvårdens budget med 30 miljoner, vilket är en större nedskärning än vad de föreslog så sent som för ett år sedan. För den som menar allvar med straffskärpningar är det såklart inte en realistisk hållning att skära ned på eller att inte förstärka Kriminalvårdens budget.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Flera av våra motioner på området behandlas förenklat. För den som följer debatten på tv innebär detta att vi debatterat frågorna tidigare, och därför sker ingen fördjupad behandling av dessa motioner i det betänkande som vi diskuterar i dag. Vi har i dessa motioner föreslagit till exempel strängare regler för permission, fotboja vid frisläppande efter allvarligare brott för att förhindra återfall i brottslighet och kriminalisering av rymning från anstalt. Jodå, ni hörde rätt. Detta är inte olagligt i dag. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vi har även fört fram krav på ökad kameraövervakning på anstalterna, och vi anser att kameraövervakning vid behov även ska kunna ske i cellen på klass 1- och 2-anstalter. Vi har dessutom föreslagit en lägre fängelsestandard för de personer som ska utvisas eller som har dömts till livstids fängelse. Skattepengar ska inte slösas bort i dessa fall. Även om dessa förslag inte behandlas djupare nu vidhåller vi vår bestämda uppfattning.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Precis som vanligt när justitieutskottets betänkanden behandlas har regeringspartierna fått se sig akterseglade i ett antal punkter. I detta betänkande har utskottet inte mindre än tre tillkännagivanden. Sverigedemokraterna har i dessa fall använt sin vågmästarroll för att stödja förslag som ändå ligger i linje med vår politik och således påverkat utgången i utskottet. Det har i vissa fall gjort att regeringspartierna har dragit tillbaka sina aviserade reservationer.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det första tillkännagivandet innebär att utskottet vill att regeringen skapar bättre anpassade frivårdsinsatser för unga gängkriminella. Det är viktigt, inte minst för att förhindra återfall och att unga fastnar i gängkriminalitet som oftast leder till allt grövre brott.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det andra tillkännagivandet handlar om att tillsätta en ny utredning som ska studera framgångsrika internationella exempel på återfallsförebyggande insatser samt kartlägga och analysera Kriminalvårdens återfallsförebyggande arbete. Detta är i enlighet med en utredning som tillsattes av alliansregeringen 2014 men lades ned av den nuvarande regeringen i början av 2015. Vi anser att det är rimligt att en sådan kartläggning sker. Därför har vi ställt oss bakom förslaget.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det tredje tillkännagivandet handlar om att öka kontrollen av försändelser till intagna. Även om det råder nolltolerans mot narkotika på anstalterna vittnar intagna om hur lätt det är att få tillgång till olika typer av droger. Detta är ett stort problem för kriminalvården, inte minst då drogmissbruket skapar säkerhetsproblem för de anställda och de intagna, men även då det försvårar möjligheterna till effektiv rehabilitering. Det är därför av stor vikt att öka insatserna för att få bort narkotikan från anstalterna. Sverigedemokraterna har föreslagit en rad åtgärder för att komma till rätta med detta problem. Vi vill till exempel förbjuda obevakade besöksrum i klass 1- och 2-anstalter. Precis som i tv-serier borde besöken ske genom en plexiglasruta utan möjlighet till fysisk kontakt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;En annan kompletterande åtgärd är den som utskottets majoritet nu valt att vidta, nämligen att öka kontrollerna av försändelser till de intagna. Det här är helt i linje med vår syn på narkotikafria anstalter, och vi har därför ställt oss bakom förslaget. Vi noterar att Vänsterpartiet däremot som enda parti i utskottet inte tycker att det finns skäl att öka kontrollerna av försändelser, trots att allt pekar på att narkotikan bland annat kommer den vägen. Det är inte ansvarsfullt, särskilt inte när man inte presenterar några andra förslag på hur man ska bekämpa narkotika på anstalterna.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Utöver att ha sett till att dessa tillkännagivanden realiserats har Sverigedemokraterna också drivit frågan om att verkställighet ska kunna ske i annat land även om den faktiska strafftiden förlängs. I dag finns nämligen en risk att personer inte kan överföras till ett annat land för fortsatt verkställighet av ett fängelsestraff eftersom fängelsestraffet där skulle riskera att bli längre än vad det skulle bli i Sverige. Detta framgår bland annat av Svea hovrätts beslut den 28 februari 2017. Vi menar att det här är helt orimligt. En längre fängelsetid på grund av villkorlig frigivning i Sverige ska inte hindra att en utlänning överförs till sitt hemland för att avtjäna straffet. Men övriga partier ser uppenbarligen inte några problem med detta. Därför har vi reserverat oss i utskottet.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Fru talman! I Sverigedemokraternas Sverige ska ett fängelsestraff vara just ett straff. Det är i grund och botten en fråga om rättvisa i förhållande till brottsoffret. Alltför länge har det talats om vård i stället för straff, och alltför länge har kriminalpolitiken präglats av svängdörrar. Den som döms till ett fängelsestraff ska också känna en markant skillnad mot det liv i frihet som annars gäller. Fängelsetiden ska präglas av disciplin och strikta förhållningsregler. Kriminalvården ska se till att den som avtjänat sitt straff kommer ut som en bättre människa. Och det får ta den tid det tar.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är också vår bestämda uppfattning att tvåtredjedelsfrigivningen måste avskaffas. Det är inte rimligt att en person som dömts till låt oss säga tio års fängelse är ute efter knappt sju år. Var finns brottsoffertanken i detta? Det är också märkligt att det inte finns något annat parti i denna församling som anser det orimligt att vi har ett system med obligatorisk förtida frigivning. Moderaterna föreslår förvisso att villkorlig frigivning ska ske efter tre fjärdedelar av tiden. Det är en marginell förändring av nuvarande system. För ett tioårigt straff innebär det en förlängning av straffet med knappt elva månader, men straffet blir ändå två och ett halvt år kortare än vad personen i fråga dömts till. Om Moderaterna verkligen menat allvar med sin retorik om straffskärpningar hade de anslutit sig till vår uppfattning.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Riktigt allvarligt blir det när reglerna om villkorlig frigivning tillämpas i kombination med omvandling av livstidsstraff till tidsbestämt straff. Ett bra exempel på detta är Mattias Flink, som den 10 juni 1994 avrättade sju personer och skottskadade ytterligare tre. Han dömdes till livstids fängelse, vilket tidsomvandlades till 30 år av Högsta domstolen. Eftersom reglerna om villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden tillämpades blev han fri sommaren 2014, 20 år efter massmorden. Med trefjärdedelsfrigivning hade han varit fri efter 22 ½ år. Det tycker Moderaterna är acceptabelt. Ni andra tycker att 20 år är acceptabelt. Med Sverigedemokraternas politik hade han aldrig kommit ut, eftersom vi vill ha riktiga livstidsstraff, men det är en fråga som vi debatterar i ett annat sammanhang, fru talman.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;(Applåder)&lt;/p&gt;&lt;p&gt;I detta anförande instämde Carina Ståhl Herrstedt och Christina Östberg (båda SD).&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Överläggningen var härmed avslutad. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;(Beslut fattades under § 18.)&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0545733815610</intressent_id>
<rel_dok_id>H501JuU16</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2026-04-22 14:50:43</systemdatum>
<systemnyckel>682790</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50988/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
