Fru talman! Jag får också ta tillfället i akt att hälsa Valter Mutt välkommen tillbaka till utskottet. Vi går tyvärr omlott nu när jag slutar. Bara ditt uttalande här i kammaren: Jag är ingen algoritm, visar att det kommer att bli stor spänst i debatten framöver. Jag uppskattar också att du är en väldigt grön och principfast miljöpartist som gör att man känner igen Miljöpartiet. Vi behöver också fler frispråkiga ledamöter i kammaren och inte färre.

Nu sitter ni i den rödgröna regering som antingen på egen hand eller genom att söka stöd här i riksdagen ska ta ställning för ett samarbetsavtal med den kommunistiska diktaturen Kuba. Jag förstår såklart att pressen kan vara väldigt stor då många länder redan har sagt ja till detta samarbete och väntar in hur Sverige kommer att agera.

Jag vill gärna ta tillfället i akt att lite grann försöka rekapitulera EU:s relationer till Kuba. Vi vet att man 2003 helt ströp de diplomatiska relationerna. Det var efter det att kubanska myndigheter hade fängslat 75 regimkritiker. Vi har också sett hur en del EU-länder genom åren har börjat närma sig samarbetet på olika sätt.

Men vi ser också hur många som är engagerade i civilsamhället och i den demokratiska politiska oppositionen är mycket oroade inför avtalet och samarbetet. Den kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning visar att antalet politiska fångar har fördubblats mellan 2015 och 2017. Vi vet att processen när avtalet har tagits fram har varit väldigt grumlig. Inte minst gäller det att den kubanska demokratirörelsen inte har fått vara med och ge sina synpunkter. Processen har även varit sluten för oberoende journalister och andra.

Mot denna bakgrund vill jag fråga Miljöpartiets Valter Mutt: Förtjänar kommunistdiktaturen på Kuba ett närmare samarbete med Europeiska unionen?