<anforande>
<dok_hangar_id>4787442</dok_hangar_id>
<dok_id>H50964</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:64 Onsdagen den 31 januari</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>64</dok_nummer>
<dok_datum>2018-01-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Minoritetsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>ae9320af-d11b-e811-9102-901b0e9b71a8</anforande_id>
<anforande_nummer>58</anforande_nummer>
<talare>Tuve Skånberg (KD)</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! En ung kvinna kom emot mig nere i Skåne. Jag hade träffat henne tidigare. Hon klagade med ett bedrövat ansikte och sa: Min man vill inte att jag ska åka till Malmö. Det är klart att jag blev upprörd. Jag tänkte: Vad är det för en drummel som vill förbjuda sin hustru att åka till Malmö? Men så sa hon: Jag är judinna. Det visste jag ju. Hon hade ett utseende som lyste lång väg att Israel vore nog en plats där hon skulle smälta in väldigt väl.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Hennes man ville inte förlora henne. När de gick på Malmös gator blev hon återkommande attackerad mitt inne i centrum. Det var inte i någon särskild stadsdel utan mitt inne i centrum. Nu ville inte mannen att hon skulle åka till Malmö fler gånger. Unga män från Mellanöstern, uppfostrade och präglade av ett helt annat sätt att se på judar, trakasserade henne, och det var fara för liv och säkerhet.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Detta har hänt för inte så hemskt länge sedan. Det har hänt så att jag har varit åsyna vittne, och jag har hört vittnesbördet. När vi läser i tidningarna om synagogan i Malmö och ännu mer i Göteborg där man till och med hotas med molotovcoctails, brandbomber, som slängs, vet vi att Sverige inte är en trygg plats för judar. I utskottets betänkande säger vi: "Ingen ska behöva känna fruktan eller oro inför att besöka synagogan, den judiska skolan eller någon annan judisk institution".&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det är väl, och det är gott. Men vi måste lägga till: Ingen ska känna oro eller fruktan för att gå på gatorna i en svensk storstad.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag är så glad, inte minst för vad Hans Ekström sa. Normalt sett avslås motionerna. Om man är i regeringsställning hör det till regelbokens kapitel A, första versen, att man avslår motioner. Det är det man gör. Men här är det så viktigt att utskottet gör ett gemensamt tillkännagivande och står upp för att judar ska ha den trygghet som är självklar för alla svenska medborgare. Här står vi, alla partier, eniga bakom detta. Alla partier, om de har något kurage, går upp med emfas och säger: Detta står vi bakom. Det gläder mig oerhört mycket.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det här kan hända igen. Vår gemensamma hållning är den mur som kan hålla tillbaka dessa krafter och se till att vi vinner antisemiterna, en efter en, för att se en broder och en syster oavsett etnicitet eller bakgrund.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;(Applåder)&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0161597857912</intressent_id>
<rel_dok_id>H501KU32</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2018-02-27 16:20:38</systemdatum>
<systemnyckel>437267</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50964/#anf58</protokoll_url_www>
</anforande>
