<anforande>
<dok_hangar_id>4784218</dok_hangar_id>
<dok_id>H50947</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:47 Måndagen den 11 december</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>2017-12-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Näringsliv</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8d4eb1d7-f100-e811-9102-901b0e9b71a8</anforande_id>
<anforande_nummer>76</anforande_nummer>
<talare>Birger Lahti (V)</talare>
<parti>V</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Tack för svaret, ministern! Det var ungefär det jag ville veta. Jag försöker verkligen vara en talesperson för hållbar gruvnäring i norr, och jag vill inte hamna i den situationen att det låter som att man försöker luckra upp detta. Det vill jag inte höra. Men detta känns bra.&lt;/p&gt;&lt;p&gt; STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vad som också skulle vara bra att höra någon gång är att man väger in andra intressen redan i startskedet. Man skulle kunna säga: Med 90 procents säkerhet kommer du inte att få koncession. Det skulle, så att säga, gynna debatten.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag tycker att vi har en bra lagstiftning. Vi har bättre gruvor än man har i övriga delar av världen. Därmed är det inte sagt att jag skulle säga ja till varje gruva. Någon gång skulle jag kunna säga: Ja, kanske någon gång men inte nu. Det skulle kanske gynna båda parter att man redan i startskedet kan säga: Nej, den här gruvan tror jag inte att du kommer att få tillstånd för. Den är i dag för känslig för andra näringar.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0825441263617</intressent_id>
<rel_dok_id>H501NU1</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2018-01-24 11:32:54</systemdatum>
<systemnyckel>433829</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50947/#anf76</protokoll_url_www>
</anforande>
