<anforande>
<dok_hangar_id>4784042</dok_hangar_id>
<dok_id>H50946</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:46 Fredagen den 8 december</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>46</dok_nummer>
<dok_datum>2017-12-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommunikationer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>b6574aa2-4a00-e811-90fd-901b0eac4c70</anforande_id>
<anforande_nummer>64</anforande_nummer>
<talare>Karin Svensson Smith (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Jag tänkte först beröra cyklingen. Det är en fråga som jag vet ligger Nina Lundström varmt om hjärtat, och det gäller förstås också oss i Miljöpartiet. Det är det smartaste, energieffektivaste och hälsosammaste sättet att förflytta sig.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag undrar varför staten ska reglera hur kommunerna ska göra för att göra det möjligt för fler invånare att cykla. Stadsmiljöavtalets idé är att vi här i riksdagen i Stockholm inte vet bäst när det gäller exakt vad som ska hända i Luleå, Lund eller Landskrona. Det får kommunpolitikerna och tjänstemännen där utforma tillsammans med invånarna. Förutsättningarna att cykla i Stockholm, Luleå och Lund är väldigt olika. Det är det som är finessen med stadsmiljöavtalen: Man väljer själv hur man vill göra, och så får man medfinansiering om det bedöms vara effektiva åtgärder.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Ni föreslår att man stryker stadsmiljöavtalen och i stället lägger 20 miljoner eller något sådant på ett kansli här i Stockholm. På vilket sätt kommer det att göra att det blir lättare att cykla för invånarna i Luleå, Landskrona och Lund, Nina Lundström?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0457308547314</intressent_id>
<rel_dok_id>H501TU1</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2018-01-23 15:36:06</systemdatum>
<systemnyckel>433641</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50946/#anf64</protokoll_url_www>
</anforande>
