<anforande>
<dok_hangar_id>4783046</dok_hangar_id>
<dok_id>H50940</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:40 Torsdagen den 30 november</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>40</dok_nummer>
<dok_datum>2017-11-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Nationellt mål och inriktning för funktionshinderspolitiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>49e66611-d9fa-e711-90fe-901b0e9b71a8</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>Emma Henriksson (KD)</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt; STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Herr talman! Man har ett ansvar för vad man gör, men man har sannerligen också ett ansvar för vad man inte gör. Det är detta som är den här regeringens stora problem. Man står och svär sig fri från ansvaret och säger att man minsann inte har gjort någonting. Det är ju just det som är problemet.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det hände någonting i november 2015, när den här regeringen var ansvarig. Er egen ansvariga myndighet pekar på samma tidpunkt och säger att det därefter bara har blivit värre. Regeringen gör ingenting - det är det som är problemet.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag kan ge ledamoten ett svar på vad jag skulle göra om jag var ansvarig minister - tänk om det vore så väl! Då skulle jag ändra lagstiftningen. Det är det som är vårt ansvar. När rättsläget ändras ändrar vi lagstiftningen. Det förslaget har vi kristdemokrater framfört. Vi har försökt att väcka ett utskottsinitiativ i frågan. Det har vi behandlat, och det finns redovisat hur vi har behandlat det i just detta betänkande.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Ändra lagen för att återställa det som en gång var vår viktigaste frihets- och trygghetsreform! Nu gråter människor när de hör av sig till oss. De är livrädda för vilka förändringar detta innebär.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Regeringen hänvisar till att man ska göra det tydligare vilket stöd berörda personer ska få från kommunerna. Senast i går fick jag ett mejl från ett föräldrapar i dryga 70-årsåldern. De berättade att deras vuxne son nu har blivit av med assistansen. De trodde att stödet från kommunen skulle hjälpa dem. Det visade sig dock att detta stöd innebär att assistenterna måste gå ned 5 000 kronor i månadslön, eftersom kommunen ersätter med lägre timkostnad. Föräldrarna har inte längre råd att ha kvar sin sons assistenter. Två föräldrar i dryga 70-årsåldern måste gå in och ta ett ännu större föräldraansvar.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Detta är en nedmontering av vårt viktigaste trygghetssystem. Det skulle vi ändra på om vi satt i regeringsställning, men vad gör den nuvarande regeringen?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0788526088220</intressent_id>
<rel_dok_id>H501SoU5</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2018-01-16 17:20:31</systemdatum>
<systemnyckel>432223</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50940/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
