<anforande>
<dok_hangar_id>4780975</dok_hangar_id>
<dok_id>H50927</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:27 Onsdagen den 8 november</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>27</dok_nummer>
<dok_datum>2017-11-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>a6c815d1-4c3e-f111-8b69-6805cafea079</anforande_id>
<anforande_nummer>89</anforande_nummer>
<talare>Karin Enström (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Jag kunde inte hålla mig kvar i bänken.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det viktigaste är diskussionerna och debatten just nu och att vi deltar i diskussionerna, sa Kenneth G Forslund i sitt anförande. Det låter väl bra. Men man kan ju delta på lite olika sätt. Man kan sitta vid sidan om och lyssna på vad de andra säger och vänta med att ta ställning tills det är helt nödvändigt och man ställs inför fullbordat faktum. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det som oroar mig är att Sverige har varit just passivt. Jag tycker att regeringen har dragit benen efter sig, kanske för att man inte är överens internt mellan olika sakområden eller mellan olika partier, vad vet jag? &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Det har tagit lång tid. Det var en lång period av värkarbete innan det till slut kom en gemensam artikel av utrikesministern och försvarsministern där plötsligt hela detta samarbete togs emot med öppna armar. Jag välkomnar det, men jag måste ändå fråga Kenneth G Forslund: Varför har det tagit så lång tid?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0607691439013</intressent_id>
<rel_dok_id>H501UU5</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2026-04-22 15:12:20</systemdatum>
<systemnyckel>683544</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50927/#anf89</protokoll_url_www>
</anforande>
