<anforande>
<dok_hangar_id>4778988</dok_hangar_id>
<dok_id>H50921</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2017/18:21 Fredagen den 20 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2017/18</dok_rm>
<dok_nummer>21</dok_nummer>
<dok_datum>2017-10-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2017/18:20 om autonoma vapensystem</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>a8be5ea9-c9c3-e711-945b-00262d0d7125</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>Utrikesministern Margot Wallström (S)</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Herr talman! Stig Henriksson ställer precis de rätta frågorna. Det var också dessa frågor som var utgångspunkten för vårt arbete när vi tog oss an den här frågan i Folkrätts- och nedrustningsdelegationen. Som jag sa i mitt förra inlägg menar jag att när det fattas beslut om liv eller död måste det vara människor inblandade. Dessutom är det en viktig utgångspunkt för oss att internationell humanitär rätt gäller för användning av alla slags vapen i väpnad konflikt och att parter och stater är ansvariga för vapnens användning.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Stater har också enligt folkrätten skyldighet att utvärdera om nya vapen är lagliga. Därför är det vår utgångspunkt i arbetet i CCW att Sverige ska fortsätta hävda att folkrätten alltid måste respekteras.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Samtidigt är det bara ett mindre antal av världens stater som har system och rutiner på plats för att faktiskt genomföra den här typen av utvärdering enligt artikel 36 i Genèvekonventionen, och det är ett problem. Vi tycker att det borde finnas en ökad transparens, där stater och parter kan utbyta information och dokumentation om hur stater applicerar och implementerar artikel 36.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Sedan finns det forskning som Sipri genomför, bland annat om utvärdering av vapenprojekt inom nya teknologiområden. Detta är också viktigt att föra in i diskussionen. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Den svenska Delegationen för folkrättslig granskning av vapenprojekt har till uppgift att utvärdera nya vapen och stridsmetoder för svensk del, men de har bara mandat att utvärdera vapen för potentiellt nationellt bruk. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Min inriktning är att vi tillsammans med andra likasinnade ska verka för att fler stater utvecklar system och rutiner för legala utvärderingar och att kunskap och best practices kan bli föremål för internationellt utbyte, till exempel inom CCW:s ram. Att vi tog upp detta i Folkrätts- och nedrustningsdelegationen berodde på att vi först och främst ville samla en så komplett bild som möjligt av hur läget är för närvarande och vilka olika aspekter av den här frågan som kan bli tillämpliga och kan komma att beröra oss: Hur ska vi engagera oss? När vi har en bättre bild av detta - det hela är ju ännu i sin linda - kan vi också besluta hur vi ska föra frågan vidare. Men än så länge är inriktningen samarbete, information och dokumentation och att vi ska få en så komplett bild som möjligt av vilka beslut som detta kan behöva leda till.&lt;/p&gt;&lt;p&gt; STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Vi har detta på radarn, definitivt, och vi kommer att fortsätta engagera oss utifrån internationell humanitär rätt. Det är vår startpunkt.&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0740457070816</intressent_id>
<rel_dok_id>H51020</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2017-11-07 15:41:43</systemdatum>
<systemnyckel>427175</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H50921/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
